Richies Palace

Följ min kamp!

Friday, December 15, 2006

Fredagsbrevet Nr 3

När dina sinnens stängs av börjar farliga saker att hända.<br> Ja det är något jag minst sagt kommit att konstatera de senaste dagarna.
Allt sedan jag köpte nya hörlurar till min iPod Nano så har dessa
lurar adderat guldkant till min annars så mycket gråa och trista vardag.
Men dem har ta mig fan nästan kostat mig livet också.
Vad jag än gör nu mera så strömmar ljuva toner ut ur lurarna
och in i mina kära öron. Farligt säger somliga. Underbart säger jag.
Men ja, dem där räddhågade tanterna har nog förbaskat rätt ändå,
det finns nog ändå en överhängade fara när man rör sig runt korsvägen
mitt i den tunga morgonrusningen. En risk som blev lagom påtaglig i dag.
Jag kliver av bussen, avvaktar lite, byter låt på iPoden och ser mig
omkring. Hela korsvägen är fylld av bussar, spårvagnar och trötta ansikten.
Jag lunkar sedan i riktning mot Svenska Mässan. Måste gå över spåret.
Jag ser att det kommer en buss längre bort från vänster, men jag hinner allt
lunka över vägen men just som jag kommit halvvägs och har hamnat
vid staketet som skiljer de två mötande spåren från varandra
så upptäcker jag att jag har en stor jävla buss nästan i ansiktet.
Vad fan kom den ifrån?! Så jag har nu en buss från höger och en buss från
vänster. Jag hoppas att dem är medvetna om att jag står där mitt i vägen
för dem båda. Jag klämmer ihop mig och håller mig till staketet, avvaktar lite
och inser sedan att jag är utom fara. Bägge bussarna verkar stå still.
Med hörlurarna fortfarande på huvudet slänger jag ut mig ett "herre jävlar!"
som för mig inte lär speciellt högt men som i själva verket hördes
över hela jävla korsvägen. Man har ju liksom en tendens att PRATA GANSKA
HÖGT!! När man bär hörlurar som pumpar in musik i öronen.

Jag vill inte påstå att jag aldrig insett faran i att röra sig i traffiken med
hörlurar, faktum är att jag har själv påpekat att cyklister som cyklar
med hörlurar antagligen är självmordsbenägna idioter som liksom bara aldrig
har kommit till "skott". Eller så är dem adrenalinpundare. Va fan vet jag.
En sak jag vet säkert är att när ett sinne är mycket fokuserat åt ett håll
så tenderar de andra fyra att trubbas av en aning, ibland en riktigt jävla stor aning.
Men ni vet, en person som blir blind lägger större fokus på hörsel
och en utan hörsel blir tvungen att lägga mer fokus på syn. Men när man har
hörlurar så verkar alla perceptioner, förutom hörseln, trubbas av.
Jag har faktiskt experimenterat me det här och upptäckt att lukter
inte uppfattas lika starkt om du lyssnar på musik i hörlurar på hög volym.
Jag vet inte om ni har upplevt det men ibland när man går omkring i stan
eller liknande, och avnjuter sin välvalda musik så kan ett nästan drömliknade
tillstånd uppstå, allting verkar en aning luddigare och overkligare.
Det beror antagligen på att verkligheten är väl förknippad med ljud
och när du inte hör verklighetens ljud så blir det helt enkelt overkligt.

Jag konstaterar helt enkelt för mig själv nu; när du fokuserar dig med ett sinne
mer än vanligt så trubbas de andra av och när ett sinne trubbas av
kan du inte bära alla observationens frukter. Visst fan kanske du får
den mosade bananen eller det stenhårda päronet, men du får fan inte
dem där exotiska, underbart saftiga frukterna. Så jag får helt enkelt bita i det sura äpplet
och medge att de kära tanterna hade rätt: musik i hörlurar kan vara en ganska
så farlig företeelse. Inte nog med att det är en föreetelse fan kunde kostat mig
livet, den har också gjort mig helt dum i huvudet. Två gånger har jag slagit i
huvudet i samma jävla hylla. Första gången gjorde det ont som fan
och jag fick ett litet jack. Det fick mig att tänka: "Glöm nu för gud skull
inte av till nästa gång att hylljävlen sitter där". Nästa dag "BONK!"och jag slog
i huvudet i samma jävla kant på samma jävla hylla och bara ett par centimeter
från det tidigare jacket. "Helvete!" muttrade jag argsint till, men när jag
insåg hur jävla dum i huvudet jag är så skrattade jag bara och tog ett med hjälp
av mobilen ett förevigande kort. Nu skall jag titta på det varje dag och kväll för
att påminna mig själv om vilken jubelidiot jag är. Hoppas bara jag kommer ihåg det.

Ps. trots mina avtrubbade sinnen imorse så lyckades jag ändå, återigen, lägga märke
till belysningen på Scandinavium. Dem har lagt in en färg till i den sedan jag
nämnde det här på bloggen. Jag tog ett kort så ni kan få se.

No comments: