Sunday, December 31, 2006
Friday, December 29, 2006
Brev #1
Jag har nu ett otal brev att skriva, alla måste skrivas i dag ,
nu och allt i ett sträck. Helt utan någon form av vila.
Om det så skall kosta mig livet. Det är mitt lovord till er.
Mina kära obefintliga läsare, det första brevet följer här:
Brev nummer 1 - Den uppriktiga ursäkten:
Den dag jag började skriva den här bloggen kan jämföras
med den dag en människa går från att vara ungdjur till att
bli förälder. Det är en dag då vår egoism omedelbart måste
upphöra, det är den dag då vårt liv inte längre handlar om
bara oss själva. Det är den dag då ett annat liv plötsligt
står i centrum av vårt eget. Vi är inte längre huvudrollen
i vår episka film. De minnet som tidigare var ens starkaste
ersätts nu av ett nytt. Det nya minnet handlar inte om
materialistiska övervinningar, det nya minnet handlar om att
känna sig sårbar och utelämnad då något så oskuldsfullt
plötsligt har stigit in i våra liv. Den dagen som detta sker
så tvingas vi att börja leva våra liv på ett helt nytt sätt;
våra liv måste nu präglas av ansvar, ansvar för ett annat liv.
Vi kan inte längre vakna på morgonen och känna efter,
ända in till benet, om vi möjligen är lite sjuka och på så vis
faktiskt legitimt kan strunta i att gå till jobbet eller skolan.
Precis ett sådant ansvar antog jag mig när jag, på mitt
tangentbord, tryckte ner den första boktstav som skulle
komma att prägla denna blogg. Det var ett ansvar som
skulle innebära en fast och trogen tjänst; att alltid, i vått
och torrt, alla psykosomatiker åt sidan, alla faktiska somatiker,
alla fysiska åkommor, ja faktiskt allt tänkbart åt sidan,
för oavsett vad så skulle jag dagligen bära ansvaret som innebar
att dagligen hålla er uppdaterade med mitt liv. Detta har
jag misslyckats med, jag har alltså svikit er, mina obefintliga
läsare, jag har svikit er djupt. Men värre är att alla ni som
kom till mig i hopp om få återfinna julstämning, och likt en
vekes flackande låga, också finna en strimma ljus i ett annars
så grått liv. Jag svek er innerligt. Likt grinchen så stal jag er jul.
jag gav er först hopp, gav er en julkaldender, gav er adventsljus,
men sedan, just som ni vandrade fram och närmade er palatsets
gyllene portar, så ryckte jag undan den röda mattan för er
och lät er falla handlöst ner i gyttjan där under. Den synd jag
har begått saknar like och jag förväntar mig inte att ni skall
finna denna ursäkt nog för att förlåta mig, men jag är bara människa;
mina ord och mina handlingar är allt jag kan erbjuda er.
jag börjar här med mina ord, genom att avsluta detta brev med
en uppriktig ursäkt:
Förlåt mig alla mina obefintliga läsare! Förlåt mig ty jag har syndat,
förlåt mig för allt!
Sincerely yours,
Rickard A Nilsson
nu och allt i ett sträck. Helt utan någon form av vila.
Om det så skall kosta mig livet. Det är mitt lovord till er.
Mina kära obefintliga läsare, det första brevet följer här:
Brev nummer 1 - Den uppriktiga ursäkten:
Den dag jag började skriva den här bloggen kan jämföras
med den dag en människa går från att vara ungdjur till att
bli förälder. Det är en dag då vår egoism omedelbart måste
upphöra, det är den dag då vårt liv inte längre handlar om
bara oss själva. Det är den dag då ett annat liv plötsligt
står i centrum av vårt eget. Vi är inte längre huvudrollen
i vår episka film. De minnet som tidigare var ens starkaste
ersätts nu av ett nytt. Det nya minnet handlar inte om
materialistiska övervinningar, det nya minnet handlar om att
känna sig sårbar och utelämnad då något så oskuldsfullt
plötsligt har stigit in i våra liv. Den dagen som detta sker
så tvingas vi att börja leva våra liv på ett helt nytt sätt;
våra liv måste nu präglas av ansvar, ansvar för ett annat liv.
Vi kan inte längre vakna på morgonen och känna efter,
ända in till benet, om vi möjligen är lite sjuka och på så vis
faktiskt legitimt kan strunta i att gå till jobbet eller skolan.
Precis ett sådant ansvar antog jag mig när jag, på mitt
tangentbord, tryckte ner den första boktstav som skulle
komma att prägla denna blogg. Det var ett ansvar som
skulle innebära en fast och trogen tjänst; att alltid, i vått
och torrt, alla psykosomatiker åt sidan, alla faktiska somatiker,
alla fysiska åkommor, ja faktiskt allt tänkbart åt sidan,
för oavsett vad så skulle jag dagligen bära ansvaret som innebar
att dagligen hålla er uppdaterade med mitt liv. Detta har
jag misslyckats med, jag har alltså svikit er, mina obefintliga
läsare, jag har svikit er djupt. Men värre är att alla ni som
kom till mig i hopp om få återfinna julstämning, och likt en
vekes flackande låga, också finna en strimma ljus i ett annars
så grått liv. Jag svek er innerligt. Likt grinchen så stal jag er jul.
jag gav er först hopp, gav er en julkaldender, gav er adventsljus,
men sedan, just som ni vandrade fram och närmade er palatsets
gyllene portar, så ryckte jag undan den röda mattan för er
och lät er falla handlöst ner i gyttjan där under. Den synd jag
har begått saknar like och jag förväntar mig inte att ni skall
finna denna ursäkt nog för att förlåta mig, men jag är bara människa;
mina ord och mina handlingar är allt jag kan erbjuda er.
jag börjar här med mina ord, genom att avsluta detta brev med
en uppriktig ursäkt:
Förlåt mig alla mina obefintliga läsare! Förlåt mig ty jag har syndat,
förlåt mig för allt!
Sincerely yours,
Rickard A Nilsson
Friday, December 22, 2006
Lucka 21
Fan det var med nöd och näppa jag hann få klart den!
Kanske den mest avancerade luckan i denna orgie av luckor.
Bara några lukcor kvar nu.
Thursday, December 21, 2006
Likt kaskader av egotrippar drev vi alla omkring
inne på klubben. Vetskapen om att vi var de utvalda
kryddade våra egon med guldstoft och satte
diamantkant på vår karaktär. Känslan av exklusivitet
var minst sagt påtaglig. Och insikten om att detta var
något oförstörbart, till skillnad från Titanic,
ett faktiskt osänkbart skepp som dessutom, i värsta fall,
var utrustat med livbåtar, fick allas vår hybris att
stiga åt skyarna och lyfte det redan högt placerade
taket ännu högre. Ja visst fan var det högt i tak,
på alla sätt och vis. Det var en orgie av eufori i ett
möte med utsökt design och välkyld champagne.
Det var ljust, rymligt, fritt och avslappnat och tanken på
att det aldrig skulle komma att bli missfärgat fick en
nästan att vilja hoppa ner från balkongen och skrika
-bättre än så här blir det inte, i Göteborg!
Visdom säger ju att man skall lägga av när man
är på topp, så i går hade alltså vart ett utomordentligt
tillfälle för kollektivt självmord. Men en sådan företeelse
hade minst sagt missgynnat Göteborgs krögare.
Så nattens spårade eskapader fortsatte istället.
inne på klubben. Vetskapen om att vi var de utvalda
kryddade våra egon med guldstoft och satte
diamantkant på vår karaktär. Känslan av exklusivitet
var minst sagt påtaglig. Och insikten om att detta var
något oförstörbart, till skillnad från Titanic,
ett faktiskt osänkbart skepp som dessutom, i värsta fall,
var utrustat med livbåtar, fick allas vår hybris att
stiga åt skyarna och lyfte det redan högt placerade
taket ännu högre. Ja visst fan var det högt i tak,
på alla sätt och vis. Det var en orgie av eufori i ett
möte med utsökt design och välkyld champagne.
Det var ljust, rymligt, fritt och avslappnat och tanken på
att det aldrig skulle komma att bli missfärgat fick en
nästan att vilja hoppa ner från balkongen och skrika
-bättre än så här blir det inte, i Göteborg!
Visdom säger ju att man skall lägga av när man
är på topp, så i går hade alltså vart ett utomordentligt
tillfälle för kollektivt självmord. Men en sådan företeelse
hade minst sagt missgynnat Göteborgs krögare.
Så nattens spårade eskapader fortsatte istället.
Wednesday, December 20, 2006
Lucka 20
Det blir inga krokiga vägar i dag.
Jag ger er helt enkalt luckan, hur enkelt som helst:
Nu skall jag in till stan, festa. Premiär för medlemsklubben EGOISME.
Ses på stan Niggah!;)
Jag ger er helt enkalt luckan, hur enkelt som helst:
Nu skall jag in till stan, festa. Premiär för medlemsklubben EGOISME.
Ses på stan Niggah!;)
jÄVLA FAN!!!EQ9UR
%&¤###!!!!!"&%?/)+*!!!"£@$€{[[]}\@£!!!!!!#&!!!!!!!!!!!!!
FAAAAAAN!!!!!!!!!
Jag vill inte gå och lägga mig, en redig ångest kryper sig fram och
hänger sig öve rmig likt ett åskmoln så fort det vankas sängdags!!
Jag tror fan jag är felplacerad. Jag är typ en austraiensare egentligen.
Jag är inställd på ett dygn som ligger tvärtom.
Jag skulle egentligen bo på andra jordhalvan!!
Jävla fitta!
Hej då!
Imorgon lägger jag upp några bilder från Wish i fredags.
Skit ner er!!
?093e2T%(&%&¤%327437737£${!!!!!!!!!!
Lucka 19!
Egentligen är jag inte speciellt sugen på att leverera fler luckor.
Ni är alldeles för jävla otacksamma!
Jävla cp-jävlar! Ramla och slå er FFS!
So I can LMAO!!!! Jävla snålkukar!
Inte ens ett litet tack har jag fått, trots all julkänsla jag gett er!
Fan ta er!
Men här kommer den i alla fall,
slit den med häslan jävla felknullade bögjävlar!
Mvh, !&.).#.!!.!.!&.¤.
Gråt & Grått FTW!
Mitt liv går just nu i ett grått spektrum,
det vill säga att allt är bara ännu en ny färg av grå.
Ingenting kul, whats so ever, händer just nu i mitt liv.
Det värsta med ett sjukt tråkigt liv är att det
genererar en lika sjukt tråkig jävla blogg.
Att saker är antingen svart eller vitt stämmer
inte på mitt liv, nej mitt liv är helt sonika
gråskalat, avskalat och jävligt kallt.
Kylan har faktiskt kommit nu. Imorse var det frost.
Allt ser grått ut. det är alltså ävligt mörkgrått eller, som bäst,
så syns en ljusgrå strimma i det fittmörkgråa.
Jaja, jag tog två bilder med mobilen som i alla fall var ett mindre
grått inslag i mitt extremt gårskalade, avskalade och askalla liv.
Jag gillar den där typen av julpynt.
Kreativt, kul och aningen makabert
då man får känskan av att tomte-jäveln
är på väg att ramla ner.
Att upptäcka att en totalt utbränd (jobbat hårt?)
bil står som en mycket grå barrikad på min mer
eller mindre mållösa väg påväg till mitt hem,
är inget jag uppskattade. Jag föreställde mig
hur dem som hade snott bilen sprang ur den
likt levande påskbrasor, för att sedan falla ihop
i buskarna och brinna upp för att sedan hamna
i helvetet för att brinna lite till. Då skratta jag lite.
Hej då. Önska mig god jul tack!
Monday, December 18, 2006
Lucka 18!
Nu är det fan inte många luckor kvar.
Skönt det. Börjar ju fan bli stressigt det här!
Men men, här kommer den alla fall,
lucka 18!
varsågoda!
Ännu en arbetsvecka.
God morgon gott jävla fittfolk!
Ännu en tidig morgon och en ny arbetsvecka
och lilla jag har fan inte sovit en enda (ända?) blund i natt.
Sitter nu och går igenom arbetsbeskrivningar
i Excel. Så jääävla tråkigt. Med all vederbörlig respekt
så måste jag ändå hävda att Excel är världens
tråkigaste program. Nej usch asså, fan tacka vet jag program som
Flash, Photoshop, Paint, Word, Kalkylatorn,
Illustrator, Audition och andra trevliga, kreativa program.
Men så fort det handlar om kolumner, diagram,
tabeller och annan dylik dynglik skit, ja då vill man
helst spy mitt över laptopen så att tangenterna blir
alldeles klibbiga och grisiga, och sedan när spyan
torkar så blir dem svårhanterliga och då kan man inte
göra någonting längre. Nej nu måste jag fortsätta med den
här jävla cp-skiten!
Hej då och på återläsande!
Ännu en tidig morgon och en ny arbetsvecka
och lilla jag har fan inte sovit en enda (ända?) blund i natt.
Sitter nu och går igenom arbetsbeskrivningar
i Excel. Så jääävla tråkigt. Med all vederbörlig respekt
så måste jag ändå hävda att Excel är världens
tråkigaste program. Nej usch asså, fan tacka vet jag program som
Flash, Photoshop, Paint, Word, Kalkylatorn,
Illustrator, Audition och andra trevliga, kreativa program.
Men så fort det handlar om kolumner, diagram,
tabeller och annan dylik dynglik skit, ja då vill man
helst spy mitt över laptopen så att tangenterna blir
alldeles klibbiga och grisiga, och sedan när spyan
torkar så blir dem svårhanterliga och då kan man inte
göra någonting längre. Nej nu måste jag fortsätta med den
här jävla cp-skiten!
Hej då och på återläsande!
Julstämning med Richies-Palace Pt:1
Beställ skivan genom att skicka ett mail till tcnrickard@hotmail.cominnehållandes adress etc. Du erhåller då ett plusgirokonto
på vilket du sätter in 49,50:- Skivan kommer sedan till dig med posten.
Om du nu inte har råd med detta eller av någon anledning
anser att 49,50;. är för dyrt så kan du ju alltid spara bilderna
och ladda ner låtarna själv, sedan kan du liksom klippa och klistra
och göra din egen skiva, bilderna kostar dock fem kronor styck.
Tycker du att det är för dyrt så kan du ju helt enkelt sno dem bara.
Högerklicka, spara bild som ...
God Jul!
Som så många gånger blivit påpekat; julstämningen
verkar inte vilja infinna sig i år. Snön har ersatts
regn-kaos och den bitande kylan har ersatts med
för årstiden ovanligt många fitt-plusgrader.
Inget illa om plusgrader, jag kan faktiskt erkänna att
en mild vinter inte är helt fel. Men tråkigt att det
skall gå ut över julstämningen bara.
Nu passar meteorolognördar i hockeyfrillor på att
försöka lura oss till att tro att denna rekordmilda vinter
har sin uppkomst ur den globala uppvärmning.
Allt för att vi skall sluta köra våra SUV:ar, sluta att
låta teven stå på i onödan. Visst är det kanske en
win-win-situation. Vi luras till att bli mer miljövänliga
och alla får en bättre miljö, men jag gillar inte lögner.
Faktum är ju att vinterns enorma mildhet bara beror
på vädrets totala opålitlighet. Det vi fått lära oss är ju
att temperaturen ökar med typ en grad efter väldigt,
väldigt många år. I år har den från förra året stigit
med typ tio grader. Så det är alltså en ren slump att
det är så milt i år. Ännu ett faktum är ju att det faktiskt
var så här milt en annan gång i historien, på typ 30-talet.
SÅ nu lugnar vi ner oss lite va, och låter oss fan inte
bli lurade av meteorolognördar med hockeyfrillor!
Okej?
Hur som helst, gör som ni själva vill, men ett mycket påtagligt
faktum kvarstår ändå: julstämningen är obefintlig.
Detta skall jag ta mig fanken ändra på så jag har nu satt
igång ett litet projekt här på bloggen. Jag har redan givit
er företeelsen ni kan skåda varje söndag: tändningen av
adventsljusen. Jag ger er även den dagliga luckan i julkalendern.
Och inte nog med detta, jag kan nu också avslöja att jag startar
ett projekt som jag kommit att döpa till "Julstämning med Richies Palace"
och alldeles strax kommer ni att tillhandahålla den första
presenten i detta projekt.
God Jul till er all!
verkar inte vilja infinna sig i år. Snön har ersatts
regn-kaos och den bitande kylan har ersatts med
för årstiden ovanligt många fitt-plusgrader.
Inget illa om plusgrader, jag kan faktiskt erkänna att
en mild vinter inte är helt fel. Men tråkigt att det
skall gå ut över julstämningen bara.
Nu passar meteorolognördar i hockeyfrillor på att
försöka lura oss till att tro att denna rekordmilda vinter
har sin uppkomst ur den globala uppvärmning.
Allt för att vi skall sluta köra våra SUV:ar, sluta att
låta teven stå på i onödan. Visst är det kanske en
win-win-situation. Vi luras till att bli mer miljövänliga
och alla får en bättre miljö, men jag gillar inte lögner.
Faktum är ju att vinterns enorma mildhet bara beror
på vädrets totala opålitlighet. Det vi fått lära oss är ju
att temperaturen ökar med typ en grad efter väldigt,
väldigt många år. I år har den från förra året stigit
med typ tio grader. Så det är alltså en ren slump att
det är så milt i år. Ännu ett faktum är ju att det faktiskt
var så här milt en annan gång i historien, på typ 30-talet.
SÅ nu lugnar vi ner oss lite va, och låter oss fan inte
bli lurade av meteorolognördar med hockeyfrillor!
Okej?
Hur som helst, gör som ni själva vill, men ett mycket påtagligt
faktum kvarstår ändå: julstämningen är obefintlig.
Detta skall jag ta mig fanken ändra på så jag har nu satt
igång ett litet projekt här på bloggen. Jag har redan givit
er företeelsen ni kan skåda varje söndag: tändningen av
adventsljusen. Jag ger er även den dagliga luckan i julkalendern.
Och inte nog med detta, jag kan nu också avslöja att jag startar
ett projekt som jag kommit att döpa till "Julstämning med Richies Palace"
och alldeles strax kommer ni att tillhandahålla den första
presenten i detta projekt.
God Jul till er all!
Richie
Fylle-Rickard on the way homeSunday, December 17, 2006
Tredje Advent!
I vårt fönster så prydligt den står
skänker ljus i mörkret till oss vart år
ja där den är den älskade ljusstaken
men något äro fel vi saknar ju snö på hustaken
är det den globala uppvärmningen vi må beskylla
för att vår önskan om julstämning ej kan uppfyllas?
skänker ljus i mörkret till oss vart år
ja där den är den älskade ljusstaken
men något äro fel vi saknar ju snö på hustaken
är det den globala uppvärmningen vi må beskylla
för att vår önskan om julstämning ej kan uppfyllas?
Lucka 17
Om jag inte är så borta i huvudet att jag har räknat helt fel
så får jag det till att vara endast åtta dagar kvar till julafton.
Det här ået har minst sagt gått fort. Känns som om det var igår
jag stod på bardisken på Badis i fjällbacka och ramlade ner
och däckade. Hur som helst, här kommer lucka nummer 17!
varsågoda!
Saturday, December 16, 2006
Avbloggning av fredagens bravader!
Gårdagens afton var minst sagt annorlunda.
Det hela började med att jag och brorsan åkte till
Flame i majorna och drack en bärs medans vi
roade oss åt att titta på bastanta medelålderskvinnor
med uppenbara ungdomskomplex, med tillhörande
tveksamma karaktär, göra bort sig i ytterligheternas
försök till att showa medans dem sjöng karaoke.
Mycket underhållande. En storstark senare var kvällens
fyllefest invigd.
Vi traskade ut till spårvagnen och åkte till domkyrkan
där vi mötte upp Anna och Mikaela och sedan
satte vi kurs mot Wish. Fram till vakterna;
"Rickard Nilsson + fem". Vakten kikar i listan och
givetvis: "välkomna!", in går vi och så återigen
"Rickard Nilsson + fem" entrévärden kollar i sin lista:
"hmm, är ni med bandet?" "öhh, hmm, ja, vi är
polare till bandet, Grand Prix asså." Och japp vakten
hittar namnet; Rickard Nilsson + två!
Nej nej, Rickard Nilsson + fem skall det vara.
Men nej så var det inte, tur då att dem två andra som
skulle med banga ur. Men ej av tjejerna fick helt enkelt
konfrontera sanningen, hon vart tvungen att betala 160
spänn helt jävla enkelt.
Inne på Wish dricker vi lite bärs i ovanvåningens lounge
och involverar oss i det där vanliga minglandet.
Trevligt. Underbarnet från FFL , och jag har nu nått en
kompromiss, han skriver sin autograf på mitt bröst om
han får göra det med ett "tattutool" (gillar det ordet.)
och detta överväger jag nu. Senare trillar Erik (den större halvan
av Grand Prix) in och jag och brorsan hakar på backstage
och slår oss ner med lite goa göteborgssnubbar:
Calle P, Pstq, Akte mm. samt Erik, Anton, Dj-Düfke samt
Erik och Antons proddare. Där sitter vi, röker cigg och dricker "JD on the rocks" alternativt JD/Cola. Rockigt värre.
Dj-Düfke tillhandahåller mig och brorsan varsin isfackla,
alltså en sådan där man tänder som sedan sprutar ut
något pyrotekniskt sken i dryga 40 sekunder. Vi provar även
strumpebyxorna över våra huvuden som kommer att likna
en albansk tant i 90-årsåldern. Allt funka bra.
Vi hoppar ner och in i nattklubbsavdelningen på Wishs
nedanvåning och tids nog står Grand Prix på scenen,
den här gången utan en tveksam presentation av den
tillika tveksamme göteborgsklubbprofilen Plaztic.
Jag skall inte glömma att berätta att hela uppträdandet
började med att Dj-Düfke äntrade scenen utklädd till trollkarl,
med full mundering; svartklädd med stav och hög hatt samt
en mask med en enorm snabelliknande näsa. Han bokstavligen
trollband publiken när han kastade sin magi över oss alla.
Grand prixs uppträdande framskred utan komplikationer och
var mycket bra och bättre blev det när två dvärgar
dansade upp på scnenen med strumpebyxor dragna över
huvudena och hållandes i varsina isfacklor. Där skuttade
dem glatt omkring, hand i hand och det hela förde tankarna till
rumänska dvärgar i någon kringresande circuskarnival.
Vi softade, drack groggar och bärs och allmänt avnjöt en härlig
atmosfär. Brorsan drog hem, men jag Anna och Mikaela drog till
Park Lane med Erik och Dj-Düfke och ytterligare någon som
jag inte riktigt minns. Var nog någon av proddarna.
Nå ja, väl inne drack vi lite bärs och jag minglade runt
och hamnade slutligen och oundvikligen på dansgolvet.
Där stod jag och flumma till electrotonerna och som en
blixt från en klar himmel skådar jag honom, den rödlätte
humorhunken Nicholas Malmberg! Vi ravar lite och roar oss
åt förgången idioti. Sedan softar jag med Becca och Frances
från Malmö, sedan bara med Frances.Vi slappar i massagestolarna
i foajén. Sedan ut på en cigg. Sedan in, roar oss med Becca
och lite grann åt andra människor. Sedan skrider kvällen mot sin final.
Det vankas stängning och vi beger oss ut, röker cigg och
pratar med folk. Just då ser jag honom, Mange Schmidt!
Jag hade totalt neglergerat faktumet att han var huvudakten på Wish.
Såg faktiskt inte ens hans uppträdande,men tydligen skulle
jag inte kunna försumma honom helt. Ödet verkade ha andra
planer i kikarn. För på något outgrundligt vis så stod vi plötsligt
och tjötade och det som började som lättsocialt snack utanför
en nattklubb i Göteborg slutade med käk på kebabhouse
med hans tjejkompis, folköl från 7/eleven, några cigg, en taxiresa till
Lisebergsbyn där hans tjejkompis hyrde en stuga med några andra tjejer,
tyvärr var ingen av dem där. Sedan ringde jag en taxi och jag och
Mange Schmidt åkte tillbaka till stan, vasa typ, vi rökte en cigg utanför
hans hotell tjötade lite Sthlm vs Gbg. Mange Schmidt var inte alls
den person jag hade trott, faktum är att han var en sjukt trevlig snubbe,
inte någon schtekig östermalmssnubbe utan en enkel och skön söderpojk.
Vi skildes åt vid sju på morgonen och jag åkte hem.
Drog en runk och somnade så sött.
Det hela började med att jag och brorsan åkte till
Flame i majorna och drack en bärs medans vi
roade oss åt att titta på bastanta medelålderskvinnor
med uppenbara ungdomskomplex, med tillhörande
tveksamma karaktär, göra bort sig i ytterligheternas
försök till att showa medans dem sjöng karaoke.
Mycket underhållande. En storstark senare var kvällens
fyllefest invigd.
Vi traskade ut till spårvagnen och åkte till domkyrkan
där vi mötte upp Anna och Mikaela och sedan
satte vi kurs mot Wish. Fram till vakterna;
"Rickard Nilsson + fem". Vakten kikar i listan och
givetvis: "välkomna!", in går vi och så återigen
"Rickard Nilsson + fem" entrévärden kollar i sin lista:
"hmm, är ni med bandet?" "öhh, hmm, ja, vi är
polare till bandet, Grand Prix asså." Och japp vakten
hittar namnet; Rickard Nilsson + två!
Nej nej, Rickard Nilsson + fem skall det vara.
Men nej så var det inte, tur då att dem två andra som
skulle med banga ur. Men ej av tjejerna fick helt enkelt
konfrontera sanningen, hon vart tvungen att betala 160
spänn helt jävla enkelt.
Inne på Wish dricker vi lite bärs i ovanvåningens lounge
och involverar oss i det där vanliga minglandet.
Trevligt. Underbarnet från FFL , och jag har nu nått en
kompromiss, han skriver sin autograf på mitt bröst om
han får göra det med ett "tattutool" (gillar det ordet.)
och detta överväger jag nu. Senare trillar Erik (den större halvan
av Grand Prix) in och jag och brorsan hakar på backstage
och slår oss ner med lite goa göteborgssnubbar:
Calle P, Pstq, Akte mm. samt Erik, Anton, Dj-Düfke samt
Erik och Antons proddare. Där sitter vi, röker cigg och dricker "JD on the rocks" alternativt JD/Cola. Rockigt värre.
Dj-Düfke tillhandahåller mig och brorsan varsin isfackla,
alltså en sådan där man tänder som sedan sprutar ut
något pyrotekniskt sken i dryga 40 sekunder. Vi provar även
strumpebyxorna över våra huvuden som kommer att likna
en albansk tant i 90-årsåldern. Allt funka bra.
Vi hoppar ner och in i nattklubbsavdelningen på Wishs
nedanvåning och tids nog står Grand Prix på scenen,
den här gången utan en tveksam presentation av den
tillika tveksamme göteborgsklubbprofilen Plaztic.
Jag skall inte glömma att berätta att hela uppträdandet
började med att Dj-Düfke äntrade scenen utklädd till trollkarl,
med full mundering; svartklädd med stav och hög hatt samt
en mask med en enorm snabelliknande näsa. Han bokstavligen
trollband publiken när han kastade sin magi över oss alla.
Grand prixs uppträdande framskred utan komplikationer och
var mycket bra och bättre blev det när två dvärgar
dansade upp på scnenen med strumpebyxor dragna över
huvudena och hållandes i varsina isfacklor. Där skuttade
dem glatt omkring, hand i hand och det hela förde tankarna till
rumänska dvärgar i någon kringresande circuskarnival.
Vi softade, drack groggar och bärs och allmänt avnjöt en härlig
atmosfär. Brorsan drog hem, men jag Anna och Mikaela drog till
Park Lane med Erik och Dj-Düfke och ytterligare någon som
jag inte riktigt minns. Var nog någon av proddarna.
Nå ja, väl inne drack vi lite bärs och jag minglade runt
och hamnade slutligen och oundvikligen på dansgolvet.
Där stod jag och flumma till electrotonerna och som en
blixt från en klar himmel skådar jag honom, den rödlätte
humorhunken Nicholas Malmberg! Vi ravar lite och roar oss
åt förgången idioti. Sedan softar jag med Becca och Frances
från Malmö, sedan bara med Frances.Vi slappar i massagestolarna
i foajén. Sedan ut på en cigg. Sedan in, roar oss med Becca
och lite grann åt andra människor. Sedan skrider kvällen mot sin final.
Det vankas stängning och vi beger oss ut, röker cigg och
pratar med folk. Just då ser jag honom, Mange Schmidt!
Jag hade totalt neglergerat faktumet att han var huvudakten på Wish.
Såg faktiskt inte ens hans uppträdande,men tydligen skulle
jag inte kunna försumma honom helt. Ödet verkade ha andra
planer i kikarn. För på något outgrundligt vis så stod vi plötsligt
och tjötade och det som började som lättsocialt snack utanför
en nattklubb i Göteborg slutade med käk på kebabhouse
med hans tjejkompis, folköl från 7/eleven, några cigg, en taxiresa till
Lisebergsbyn där hans tjejkompis hyrde en stuga med några andra tjejer,
tyvärr var ingen av dem där. Sedan ringde jag en taxi och jag och
Mange Schmidt åkte tillbaka till stan, vasa typ, vi rökte en cigg utanför
hans hotell tjötade lite Sthlm vs Gbg. Mange Schmidt var inte alls
den person jag hade trott, faktum är att han var en sjukt trevlig snubbe,
inte någon schtekig östermalmssnubbe utan en enkel och skön söderpojk.
Vi skildes åt vid sju på morgonen och jag åkte hem.
Drog en runk och somnade så sött.
Friday, December 15, 2006
Lucka 15
Lite senare än vanligt, men här kommer den:
Lucka nummer 15!
Varsågoda!
Ps. Ikväll spelar Grand Prix på Wish!
Missa inte det, Mange Schmidt, snubben som gav oss
låten "glassigt" är för-akt, inte att förakta! Dvärgbröderna Trykowskij från Rumänien, kända från den kringresande circusen:
Crazvzurckn, kommer också att bjuda på en alldeles extraordinär föreställning.
Vi ses där!
Mer info på: http://www.myspace.com/gggrandprix
eller: http://www.wishclub.se
Lucka nummer 15!
Varsågoda!
Ps. Ikväll spelar Grand Prix på Wish!
Missa inte det, Mange Schmidt, snubben som gav oss
låten "glassigt" är för-akt, inte att förakta! Dvärgbröderna Trykowskij från Rumänien, kända från den kringresande circusen:
Crazvzurckn, kommer också att bjuda på en alldeles extraordinär föreställning.
Vi ses där!
Mer info på: http://www.myspace.com/gggrandprix
eller: http://www.wishclub.se
Fredagsbrevet Nr 3
När dina sinnens stängs av börjar farliga saker att hända.<br>
Ja det är något jag minst sagt kommit att konstatera de senaste dagarna.
Allt sedan jag köpte nya hörlurar till min iPod Nano så har dessa
lurar adderat guldkant till min annars så mycket gråa och trista vardag.
Men dem har ta mig fan nästan kostat mig livet också.
Vad jag än gör nu mera så strömmar ljuva toner ut ur lurarna
och in i mina kära öron. Farligt säger somliga. Underbart säger jag.
Men ja, dem där räddhågade tanterna har nog förbaskat rätt ändå,
det finns nog ändå en överhängade fara när man rör sig runt korsvägen
mitt i den tunga morgonrusningen. En risk som blev lagom påtaglig i dag.
Jag kliver av bussen, avvaktar lite, byter låt på iPoden och ser mig
omkring. Hela korsvägen är fylld av bussar, spårvagnar och trötta ansikten.
Jag lunkar sedan i riktning mot Svenska Mässan. Måste gå över spåret.
Jag ser att det kommer en buss längre bort från vänster, men jag hinner allt
lunka över vägen men just som jag kommit halvvägs och har hamnat
vid staketet som skiljer de två mötande spåren från varandra
så upptäcker jag att jag har en stor jävla buss nästan i ansiktet.
Vad fan kom den ifrån?! Så jag har nu en buss från höger och en buss från
vänster. Jag hoppas att dem är medvetna om att jag står där mitt i vägen
för dem båda. Jag klämmer ihop mig och håller mig till staketet, avvaktar lite
och inser sedan att jag är utom fara. Bägge bussarna verkar stå still.
Med hörlurarna fortfarande på huvudet slänger jag ut mig ett "herre jävlar!"
som för mig inte lär speciellt högt men som i själva verket hördes
över hela jävla korsvägen. Man har ju liksom en tendens att PRATA GANSKA
HÖGT!! När man bär hörlurar som pumpar in musik i öronen.
Jag vill inte påstå att jag aldrig insett faran i att röra sig i traffiken med
hörlurar, faktum är att jag har själv påpekat att cyklister som cyklar
med hörlurar antagligen är självmordsbenägna idioter som liksom bara aldrig
har kommit till "skott". Eller så är dem adrenalinpundare. Va fan vet jag.
En sak jag vet säkert är att när ett sinne är mycket fokuserat åt ett håll
så tenderar de andra fyra att trubbas av en aning, ibland en riktigt jävla stor aning.
Men ni vet, en person som blir blind lägger större fokus på hörsel
och en utan hörsel blir tvungen att lägga mer fokus på syn. Men när man har
hörlurar så verkar alla perceptioner, förutom hörseln, trubbas av.
Jag har faktiskt experimenterat me det här och upptäckt att lukter
inte uppfattas lika starkt om du lyssnar på musik i hörlurar på hög volym.
Jag vet inte om ni har upplevt det men ibland när man går omkring i stan
eller liknande, och avnjuter sin välvalda musik så kan ett nästan drömliknade
tillstånd uppstå, allting verkar en aning luddigare och overkligare.
Det beror antagligen på att verkligheten är väl förknippad med ljud
och när du inte hör verklighetens ljud så blir det helt enkelt overkligt.
Jag konstaterar helt enkelt för mig själv nu; när du fokuserar dig med ett sinne
mer än vanligt så trubbas de andra av och när ett sinne trubbas av
kan du inte bära alla observationens frukter. Visst fan kanske du får
den mosade bananen eller det stenhårda päronet, men du får fan inte
dem där exotiska, underbart saftiga frukterna. Så jag får helt enkelt bita i det sura äpplet
och medge att de kära tanterna hade rätt: musik i hörlurar kan vara en ganska
så farlig företeelse. Inte nog med att det är en föreetelse fan kunde kostat mig
livet, den har också gjort mig helt dum i huvudet. Två gånger har jag slagit i
huvudet i samma jävla hylla. Första gången gjorde det ont som fan
och jag fick ett litet jack. Det fick mig att tänka: "Glöm nu för gud skull
inte av till nästa gång att hylljävlen sitter där". Nästa dag "BONK!"och jag slog
i huvudet i samma jävla kant på samma jävla hylla och bara ett par centimeter
från det tidigare jacket. "Helvete!" muttrade jag argsint till, men när jag
insåg hur jävla dum i huvudet jag är så skrattade jag bara och tog ett med hjälp
av mobilen ett förevigande kort. Nu skall jag titta på det varje dag och kväll för
att påminna mig själv om vilken jubelidiot jag är. Hoppas bara jag kommer ihåg det.
Ps. trots mina avtrubbade sinnen imorse så lyckades jag ändå, återigen, lägga märke
till belysningen på Scandinavium. Dem har lagt in en färg till i den sedan jag
nämnde det här på bloggen. Jag tog ett kort så ni kan få se.
Allt sedan jag köpte nya hörlurar till min iPod Nano så har dessa
lurar adderat guldkant till min annars så mycket gråa och trista vardag.
Men dem har ta mig fan nästan kostat mig livet också.
Vad jag än gör nu mera så strömmar ljuva toner ut ur lurarna
och in i mina kära öron. Farligt säger somliga. Underbart säger jag.
Men ja, dem där räddhågade tanterna har nog förbaskat rätt ändå,
det finns nog ändå en överhängade fara när man rör sig runt korsvägen
mitt i den tunga morgonrusningen. En risk som blev lagom påtaglig i dag.
Jag kliver av bussen, avvaktar lite, byter låt på iPoden och ser mig
omkring. Hela korsvägen är fylld av bussar, spårvagnar och trötta ansikten.
Jag lunkar sedan i riktning mot Svenska Mässan. Måste gå över spåret.
Jag ser att det kommer en buss längre bort från vänster, men jag hinner allt
lunka över vägen men just som jag kommit halvvägs och har hamnat
vid staketet som skiljer de två mötande spåren från varandra
så upptäcker jag att jag har en stor jävla buss nästan i ansiktet.
Vad fan kom den ifrån?! Så jag har nu en buss från höger och en buss från
vänster. Jag hoppas att dem är medvetna om att jag står där mitt i vägen
för dem båda. Jag klämmer ihop mig och håller mig till staketet, avvaktar lite
och inser sedan att jag är utom fara. Bägge bussarna verkar stå still.
Med hörlurarna fortfarande på huvudet slänger jag ut mig ett "herre jävlar!"
som för mig inte lär speciellt högt men som i själva verket hördes
över hela jävla korsvägen. Man har ju liksom en tendens att PRATA GANSKA
HÖGT!! När man bär hörlurar som pumpar in musik i öronen.
Jag vill inte påstå att jag aldrig insett faran i att röra sig i traffiken med
hörlurar, faktum är att jag har själv påpekat att cyklister som cyklar
med hörlurar antagligen är självmordsbenägna idioter som liksom bara aldrig
har kommit till "skott". Eller så är dem adrenalinpundare. Va fan vet jag.
En sak jag vet säkert är att när ett sinne är mycket fokuserat åt ett håll
så tenderar de andra fyra att trubbas av en aning, ibland en riktigt jävla stor aning.
Men ni vet, en person som blir blind lägger större fokus på hörsel
och en utan hörsel blir tvungen att lägga mer fokus på syn. Men när man har
hörlurar så verkar alla perceptioner, förutom hörseln, trubbas av.
Jag har faktiskt experimenterat me det här och upptäckt att lukter
inte uppfattas lika starkt om du lyssnar på musik i hörlurar på hög volym.
Jag vet inte om ni har upplevt det men ibland när man går omkring i stan
eller liknande, och avnjuter sin välvalda musik så kan ett nästan drömliknade
tillstånd uppstå, allting verkar en aning luddigare och overkligare.
Det beror antagligen på att verkligheten är väl förknippad med ljud
och när du inte hör verklighetens ljud så blir det helt enkelt overkligt.
Jag konstaterar helt enkelt för mig själv nu; när du fokuserar dig med ett sinne
mer än vanligt så trubbas de andra av och när ett sinne trubbas av
kan du inte bära alla observationens frukter. Visst fan kanske du får
den mosade bananen eller det stenhårda päronet, men du får fan inte
dem där exotiska, underbart saftiga frukterna. Så jag får helt enkelt bita i det sura äpplet
och medge att de kära tanterna hade rätt: musik i hörlurar kan vara en ganska
så farlig företeelse. Inte nog med att det är en föreetelse fan kunde kostat mig
livet, den har också gjort mig helt dum i huvudet. Två gånger har jag slagit i
huvudet i samma jävla hylla. Första gången gjorde det ont som fan
och jag fick ett litet jack. Det fick mig att tänka: "Glöm nu för gud skull
inte av till nästa gång att hylljävlen sitter där". Nästa dag "BONK!"och jag slog
i huvudet i samma jävla kant på samma jävla hylla och bara ett par centimeter
från det tidigare jacket. "Helvete!" muttrade jag argsint till, men när jag
insåg hur jävla dum i huvudet jag är så skrattade jag bara och tog ett med hjälp
av mobilen ett förevigande kort. Nu skall jag titta på det varje dag och kväll för
att påminna mig själv om vilken jubelidiot jag är. Hoppas bara jag kommer ihåg det.
Ps. trots mina avtrubbade sinnen imorse så lyckades jag ändå, återigen, lägga märke
till belysningen på Scandinavium. Dem har lagt in en färg till i den sedan jag
nämnde det här på bloggen. Jag tog ett kort så ni kan få se.
Thursday, December 14, 2006
Lucka 14
Magen är full av lussekatter, pepparkakor
och bubblande julmust. Tiden gårt fort,
den skrider som en långfärdsåkare med
diamantslipade skriller. Nu är det bara
10 dagar kvar till jul. Löning om några dagar,
då blir det till att ge sig ut i regnet och handla
julklappar och hela det där kalaset.
Idag köpte jag några tidiga julklappar åt mig själv.
Jag uppdaterade mitt pennförråd.
Så nu kan jag sätta igång att teckna igen.
Så fort jag fårr hem kameran kommer det
upp en del här;)
Jaja, nu lämnar jag er med lucka 14!
Varsågoda!
MSN
"Den som inte får nämnas vid namn" har talat igen
"Den som inte får nämnas vid namn" säger:
ganska roligt inlägg. Händelsen var rolig.
"Den som inte får nämnas vid namn" säger:
texten var rätt jobbig. Du bara ordbajsar
Rickard säger:
Nej det gör jag inte. Jag kissar.
"Den som inte får nämnas vid namn säger:
du verkligen försöker låta som en bildad akademiker
Rickard säger:
Icke. Mind your own business ...
i don´t need you at my blogg muthafucka
"Den som inte får nämnas vid namn" säger:
ville bara ge dig lite konstruktiv kritik
Rickard säger:
Men din "Konstruktiva" kritik var bara tråkig.
Jag skriver hur fan jag vill:P ...
i ett inlägg skriver jag bajs och kiss, i ett annat skriver
jag urin och exkrement
Rickard säger:
hahaha bög :P
"Den som inte får nämnas vid namn" säger:
du skriver som thomas grabe gör.
"Den som inte får nämnas vid namn" säger:
eller rättaresagt försöker
"Den som inte får nämnas vid namn" säger:
aja
"Den som inte får nämnas vid namn" säger:
ja ska inte sitta här och "jiddra"
Rickard säger:
Det är jävligt kul hur du refererar allt jag gör till
Thomas Grabe nu mera ... LMAO.
SOm om Thomas Grabe var det enda jag läste ...
"Den som inte får nämnas vid namn" säger:
japp. kul var ordet. LAL'
Rickard säger:
LOL
Rickard säger:
LOL @ U, U retard.
"Den som inte får nämnas vid namn" säger:
LAL@I\I00B13
Rickard säger:
Jag kan inte släppa hur du refererar till Thomas Grabe ...
när det jag skrivit är så idiotenkelt skrivet att tom.
du skulle kunna skriva det. HAHAH ...
ser liksom inte hur jag skulle skriva det på ett annat sätt.
LMAO!
"Den som inte får nämnas vid namn" säger:
jaa Rickard du är bäst på att skriva.
Antagligen mycket bättre dig
"Den som inte får nämnas vid namn" säger:
det löser sig
Rickard säger:
Jag är inte bäst. Jag säger bara att det jag skrivit är så långt ifrån
att vara välskrivet eller märkvärdigt att det är löjligt.
Ändå är det vad du börjar anklaga det för att försöka vara. LOL.
Gå å chilla med ditt sosse-posse istället så glider jag till mina santisar
och krigar mot Xenu, och du får inte vara med. Bög.
"Den som inte får nämnas vid namn" säger:
ganska roligt inlägg. Händelsen var rolig.
"Den som inte får nämnas vid namn" säger:
texten var rätt jobbig. Du bara ordbajsar
Rickard säger:
Nej det gör jag inte. Jag kissar.
"Den som inte får nämnas vid namn säger:
du verkligen försöker låta som en bildad akademiker
Rickard säger:
Icke. Mind your own business ...
i don´t need you at my blogg muthafucka
"Den som inte får nämnas vid namn" säger:
ville bara ge dig lite konstruktiv kritik
Rickard säger:
Men din "Konstruktiva" kritik var bara tråkig.
Jag skriver hur fan jag vill:P ...
i ett inlägg skriver jag bajs och kiss, i ett annat skriver
jag urin och exkrement
Rickard säger:
hahaha bög :P
"Den som inte får nämnas vid namn" säger:
du skriver som thomas grabe gör.
"Den som inte får nämnas vid namn" säger:
eller rättaresagt försöker
"Den som inte får nämnas vid namn" säger:
aja
"Den som inte får nämnas vid namn" säger:
ja ska inte sitta här och "jiddra"
Rickard säger:
Det är jävligt kul hur du refererar allt jag gör till
Thomas Grabe nu mera ... LMAO.
SOm om Thomas Grabe var det enda jag läste ...
"Den som inte får nämnas vid namn" säger:
japp. kul var ordet. LAL'
Rickard säger:
LOL
Rickard säger:
LOL @ U, U retard.
"Den som inte får nämnas vid namn" säger:
LAL@I\I00B13
Rickard säger:
Jag kan inte släppa hur du refererar till Thomas Grabe ...
när det jag skrivit är så idiotenkelt skrivet att tom.
du skulle kunna skriva det. HAHAH ...
ser liksom inte hur jag skulle skriva det på ett annat sätt.
LMAO!
"Den som inte får nämnas vid namn" säger:
jaa Rickard du är bäst på att skriva.
Antagligen mycket bättre dig
"Den som inte får nämnas vid namn" säger:
det löser sig
Rickard säger:
Jag är inte bäst. Jag säger bara att det jag skrivit är så långt ifrån
att vara välskrivet eller märkvärdigt att det är löjligt.
Ändå är det vad du börjar anklaga det för att försöka vara. LOL.
Gå å chilla med ditt sosse-posse istället så glider jag till mina santisar
och krigar mot Xenu, och du får inte vara med. Bög.
Wednesday, December 13, 2006
En dag på pantstationen.
På ett alldeles hemligt vis har jag kommit över säkert
ett halvt ton PET-flaskor. Ganska soft men jobbigt att panta allt.
Men i dag körde far mig och min minsta bror,Ronnie,
till ICA-Kvantum och deras pantstation. Vi rullade in i entrén,
där pantstationen är belägen, med ett par kundvagnar fyllda
med svarta sopsäckar vilka i sin tur var fyllda med PET-flaskor.
Vi satte igång att panta. Det blev omständigare än väntat.
Det börjar med att en kul typ till alkis/pundare staplar in med en
dunderstor genomskinlig plastpåse fylld med ramlösaburkar
(och därmed ockuperar pantmaskin Nr:2). Han kände sig för
en stund som kungen på pantstationen, men säg den lycka som
varar för evigt. När han upptäckte mig och min bror var det som
att föra en nål mot en röd balong som steg mot skyn.
Pang, och hans stund av rojalitet var förbi.
Vi fortsatte vårt pantade i enorm takt. När man pantar
är tid verkligen pengar. Desto fortare och effektivare du pantar
desto högre kan du beräkna din timlön för mödan till att vara.
Så händer det, maskinhelvetet krånglar och var gång vi fört in
50 flaskor i den så praktiskt taget skriker den att den är full.
Till följd av detta får en ur ICA-Staben kliva ut genom dörren,
plocka fram sin nyckel, öppna maskinen och knappa på lite
knappar, sedan kan vi återuppta vårt intensiva pantande.
Efter ett tags pantande börjar vi få fler och fler blickar.
Dem andra pantarnas ögon skjuter oljade blixtar i ilfart.
Avundsjukan från dem med en liten tygkasse med
flaskor av blandade valörer tittar avundsjukt på våra
svarta 210-liters-säckar fyllda av enbart PET-flaskor.
En man med ponduskula uttrycker sig: "Big Business".
Efter den kommentaren ansåg jag och min bror att vi
faktiskt kunde ta en kort paus från vårt yrkes-pantande
och låta honom tömma sin lilla kasse. Sedan fortsatte vi
åter igen i höghastighetstempo.
Ett par nya alkisar tillika ICA-Kvantum-hangarounds gav sig
in i leken genom att tåga in genom dörrarna med ett par flak
med tomma ölburkar. Även deras känsla av att vara några
sorts kungar på pantstationen försvann snabbt. Efter ett tag kom
även mannen med ponduskulan tillbaka. Han agerade nu hetsigare
och försökte locka ur oss vår hemlighet; vartifrån hade vi fått alla
dessa flaskor. Vår hemlighet förblev en hemlighet. "Mannen
med ponduskulan" visste dock att han var något på spåren
när han upptäckte att säcken vi för tillfället avverkade var fylld med
enbart coca-cola-flaskor: "Va fan har ni snott allt! Det är ju bara cola-flaskor!"
Brast han ut på en underlig dialekt. Varpå vi envist svarade:
"Ja du, det är vår lilla hemlighet". Nu hade vår far även kommit
med vår andra last, ytterligare 5 säckar. Pantandet gick intensivare till än
någonsin. Det praktiskt taget rök om maskinen.
"Pantdag idag eller?" Frågade en man med stripigt mörkt
och vågigt hår iklädd en aningen nött skinnjacka.
Han kunde knappast ha duschat sitt hår på ett bra tag.
Vi flyttade undan vagnarna så att han kunde
knö sig förbi och komma åt en av pantmaskinerna,
den för glas, som vi givetvis inte hade någon använding
för. Men det var tydligen inte en maskin han var ute efter.
Istället ställde han sig vid handfatet, skruvade på vattnet,
satte händerna under blandaren och blötte sedan sitt hår.
Han plockade fram något ur sin ficka, någon sorts tub
såg det ut att vara. Klämde ur lite grann i sina händer
varpå han sedan drog händerna genom håret.
Det började plötsligt dofta aningen trevligt inne på pantstationen.
Mannen drog sina händer genom sitt stripiga, smått gråspräckliga
hår, sköljde sedan händerna och drog dem återigen genom håret.
Det luktade gott, lite så som det luktar när man duschar.
Kan det vart så att han helt enkelt tvättade håret i handfatet?
Ja uppenbarligen var det så för då han vände sig om kammade
han, med sina händer, bak sitt hår och såg nöjd och belåten ut.
Han stegade sedan ut genom dörrarna. Kanske var det
hunken bland ICA-Kvantum-hangaroundsen vi just skådat
under en av sina månatliga hygienrutiner.
Jag och min bror var en aning förbryllade över
alla dessa original som verkade hänga runt kring
ICA-Kvantum. Vi skrattade lite och återupptog sedan
vårt jobb. Pantkvittens efter pantkvittens åkte ner i min
bröstficka. Och snart var samtliga flaskor inmatade
och samtliga kvitton utmatade, och vi ganska utmattade.
Jag stoppade det sista kvittot i bröstfickan och vi
begav oss mot kassan för att inkassera.
Det märktes tydligt på expediten att det inte var
var dag som hon mottog en sådan gedigen samling
av pantkvitton. Hon läste in kvitto efter kvitto
i kassan och med spännda ögon bevittnade
vi hur beloppet på displayen steg; 79, 150, 200,
229, 300 och så fortsatte det. Spänningen var olidlig.
Expediten hade en lagom stor bunt kvitton kvar i handen.
500, 612, det tickade vidare. Det såg mycket lovande ut.
Slutligen var det bara ett kvitto kvar i hennes hand,
hon förde lasern från läsaren mot sträckkoden på kvittot
och beloppet på displayen slog om, 1147:-
Nu kunde vi konstatera följande: Idag var vi
kungar på pantstationen! Vi var oslagbara!
Många tappra försök till trots så fick vi nu det bevisat
när till och med expediten uttryckte sig "det blev en del!".
Efter lite mer än en timmes pantande hade
vi satt alla andra pantare kring ICA-Kvantum på plats.
Och vi har ännu en hel del kvar att panta så
vi skall dit igen för att försvara vår titel:
Pantstationens Kungar!
Subscribe to:
Posts (Atom)