Avbloggning av fredagens bravader!

Gårdagens afton var minst sagt annorlunda.
Det hela började med att jag och brorsan åkte till
Flame i majorna och drack en bärs medans vi
roade oss åt att titta på bastanta medelålderskvinnor
med uppenbara ungdomskomplex, med tillhörande
tveksamma karaktär, göra bort sig i ytterligheternas
försök till att showa medans dem sjöng karaoke.
Mycket underhållande. En storstark senare var kvällens
fyllefest invigd.

Vi traskade ut till spårvagnen och åkte till domkyrkan
där vi mötte upp Anna och Mikaela och sedan
satte vi kurs mot Wish. Fram till vakterna;
"Rickard Nilsson + fem". Vakten kikar i listan och
givetvis: "välkomna!", in går vi och så återigen
"Rickard Nilsson + fem" entrévärden kollar i sin lista:
"hmm, är ni med bandet?" "öhh, hmm, ja, vi är
polare till bandet, Grand Prix asså." Och japp vakten
hittar namnet; Rickard Nilsson + två!
Nej nej, Rickard Nilsson + fem skall det vara.
Men nej så var det inte, tur då att dem två andra som
skulle med banga ur. Men ej av tjejerna fick helt enkelt
konfrontera sanningen, hon vart tvungen att betala 160
spänn helt jävla enkelt.

Inne på Wish dricker vi lite bärs i ovanvåningens lounge
och involverar oss i det där vanliga minglandet.
Trevligt. Underbarnet från FFL , och jag har nu nått en
kompromiss, han skriver sin autograf på mitt bröst om
han får göra det med ett "tattutool" (gillar det ordet.)
och detta överväger jag nu. Senare trillar Erik (den större halvan
av Grand Prix) in och jag och brorsan hakar på backstage
och slår oss ner med lite goa göteborgssnubbar:
Calle P, Pstq, Akte mm. samt Erik, Anton, Dj-Düfke samt
Erik och Antons proddare. Där sitter vi, röker cigg och dricker "JD on the rocks" alternativt JD/Cola. Rockigt värre.
Dj-Düfke tillhandahåller mig och brorsan varsin isfackla,
alltså en sådan där man tänder som sedan sprutar ut
något pyrotekniskt sken i dryga 40 sekunder. Vi provar även
strumpebyxorna över våra huvuden som kommer att likna
en albansk tant i 90-årsåldern. Allt funka bra.

Vi hoppar ner och in i nattklubbsavdelningen på Wishs
nedanvåning och tids nog står Grand Prix på scenen,
den här gången utan en tveksam presentation av den
tillika tveksamme göteborgsklubbprofilen Plaztic.
Jag skall inte glömma att berätta att hela uppträdandet
började med att Dj-Düfke äntrade scenen utklädd till trollkarl,
med full mundering; svartklädd med stav och hög hatt samt
en mask med en enorm snabelliknande näsa. Han bokstavligen
trollband publiken när han kastade sin magi över oss alla.

Grand prixs uppträdande framskred utan komplikationer och
var mycket bra och bättre blev det när två dvärgar
dansade upp på scnenen med strumpebyxor dragna över
huvudena och hållandes i varsina isfacklor. Där skuttade
dem glatt omkring, hand i hand och det hela förde tankarna till
rumänska dvärgar i någon kringresande circuskarnival.

Vi softade, drack groggar och bärs och allmänt avnjöt en härlig
atmosfär. Brorsan drog hem, men jag Anna och Mikaela drog till
Park Lane med Erik och Dj-Düfke och ytterligare någon som
jag inte riktigt minns. Var nog någon av proddarna.
Nå ja, väl inne drack vi lite bärs och jag minglade runt
och hamnade slutligen och oundvikligen på dansgolvet.
Där stod jag och flumma till electrotonerna och som en
blixt från en klar himmel skådar jag honom, den rödlätte
humorhunken Nicholas Malmberg! Vi ravar lite och roar oss
åt förgången idioti. Sedan softar jag med Becca och Frances
från Malmö, sedan bara med Frances.Vi slappar i massagestolarna
i foajén. Sedan ut på en cigg. Sedan in, roar oss med Becca
och lite grann åt andra människor. Sedan skrider kvällen mot sin final.
Det vankas stängning och vi beger oss ut, röker cigg och
pratar med folk. Just då ser jag honom, Mange Schmidt!
Jag hade totalt neglergerat faktumet att han var huvudakten på Wish.
Såg faktiskt inte ens hans uppträdande,men tydligen skulle
jag inte kunna försumma honom helt. Ödet verkade ha andra
planer i kikarn. För på något outgrundligt vis så stod vi plötsligt
och tjötade och det som började som lättsocialt snack utanför
en nattklubb i Göteborg slutade med käk på kebabhouse
med hans tjejkompis, folköl från 7/eleven, några cigg, en taxiresa till
Lisebergsbyn där hans tjejkompis hyrde en stuga med några andra tjejer,
tyvärr var ingen av dem där. Sedan ringde jag en taxi och jag och
Mange Schmidt åkte tillbaka till stan, vasa typ, vi rökte en cigg utanför
hans hotell tjötade lite Sthlm vs Gbg. Mange Schmidt var inte alls
den person jag hade trott, faktum är att han var en sjukt trevlig snubbe,
inte någon schtekig östermalmssnubbe utan en enkel och skön söderpojk.
Vi skildes åt vid sju på morgonen och jag åkte hem.
Drog en runk och somnade så sött.