Jävla svin!

Jag hatar er verkligen och hatar är ett starkt ord.
Ni är äckliga jävla snyltluder och sletna jävla as!
Tror så jävla bra om er själva! Jag hatar er!!!!
Seriöst asså! Jävla gratisläsarsvin! Har ni en jävla
aning om hur jävla aptråkigt det är att tala för
döva öron? Jag fullkomligt hater er. Justr nu vill
jag slå sönder hela jävla datan. Är så jävla irriterad!!
Jävla horor, patetiska sossesvin och allmänt slödder!
Ointeligenta jävla utsugare!!!! DÖÖÖ!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Så vägrar min msn att fungera! "dunk" du kan inte
loggas in. Men den är ju störd in sitt jävla cphuvud!
HOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOORA!!!!!!!!!!!!!
Jag kommer snart lägga ner den här jävla bloggen!
Dra åt helvete med er era jävla fittsvin!!!!!!!!!!!!!
Gå och dö för faaaaaaaaaaaaaaaaaaaan!!!!!!!!!!!
Om niu skall besöka sidan så kommentera något för
helvete!! ANnars kan ni fan ge fan i att ens besöka!
Dra åt helvete med er, jag vill inte ha er här!!!!!!!
Fatta det!! Stick!!! Äckliga jävla as! jag vill putta ner
er på backen för att sedan stampa er i huvudet!!
Svin är vad ni är, hoppas ni alla dör, inklusive era
familjer och era jävla barn om ni har några!!!
Hoppas ni blir invalidiserade efter att ni blivit påkörda
av en stor jävla buss! Hoppas det är 91:ans buss
och att jag sitter på den och ser allt, då skall jag skratta
medans du och sin familj ligger och blöder, sedan
skall jag spotta på liken och kasta dig för ett stup.
Så nu känns allt lite bättre.
Hej då svin!
Nu skall jag i alla fall ringa till ett tryckeri för att trycka upp
nya visitkort.

Följetongen om mitt liv. Del 1

Vårdagen den nionde april var för många andra

bara som vilken annan kall vårdag som helst.

Men för Thomas och Anna-Karin Nilsson var det

en alldeles särskild dag. Ja en minst sagt speciell

dag. Efter nio månader och en mage stor som

en varmluftsbalong så var det äntligen dags!

Thomas och Anna-Karin skulle bli föräldrar för

absolut första gången. Efter lite krystande och

skrikande, men ändå en relativt lätt förlossning

kom jag alltså till världen, så Grattis världen! Här

är han: Rickard Alexander Nilsson! The one and

only! Redo för att möta livet på planeten Jorden!

Midnatt råder ...

Visst kan det väl vara underbart med midnattskontemplation!
Ja själv sitter jag just nu själv. Jag, lite rödvin och min laptop.
Och det är förvånansvärt trevligt. Jag kan absolut sträcka mig
till att säga att jag tillhör den lyckligt lottade, ringa skara av
människor som faktiskt kan ha det väldigt trevligt med sig själva.
Ganska så utomordentligt bra faktiskt. Jag har under ett otal
tillfällen denna kväll och natt övervägt händelsen av att dra in till
Avenyn eller kanske bara något litet ölhak, men efter att
omsorgsfullt ha vägt mina alternativ, sitta hemma och ha det
trevligt med mig själv (onanera om det blir allt för spänningslöst).
Eller dra ut och rulla hatt i stadens uteliv, på guldvåg så har jag
nu vägt det väl och kommit till slutsatsen att det är en allt för
lång väg och allt för mycket möda inbegripet i verbfrasen
"ta sig till", som i det här fallet avser stan. Så jag sitter kvar
hemma med mitt rödvin och min dator, lyssnar på house-musik
och avnjuter känslan av att åtnjuta mig själv. Narcisism på hög nivå.

Ps. Jag kommer snart att presentera följetongen
om mitt liv. Allt i bilder och text. Ni skall alltså
få den ocensurerade verkligheten om hur jag
blev jag. Vad som har färgat, samt missfärgat
mitt liv. Allt från det att jag föddes till dags dato

Här nedan följer också lite bilder från just precis nu,
nästan nu i alla fall. Bilder jag tog för drygt 10 minuters sedan alltså.

Rödvin och ett par avsnitt av Scrubs!

Yes!

Now, Bye Bye!

I dag, i går och imorgon. Tiden är evig.

Orkar man gå ut på stan i dag eller ej? Det må vara ett
I-landsproblem men detskiter jag fullståndigt i. Orkar jag
gå ut och härja i dag? Ja du, jag vet inte riktigt. Får se
vad som händer tror jag. Var ute igår ... jävligt ball dock.
Först var vi ett gäng på Flame i MAJORNA. Jag spöade
Sebbe i biljard. Jag är ganska bra. Sedan sjöng några lite
karaoke bla bla bla. Sedan bangade de flesta att dra in till
stan så det blev bara jag och Bajs-Anna, vi knullade på
spårvagnen. Sedan drog vi förbi Peacock, men sket i det.
Förbi keybar men det höll nästan på att stänga så det
slutade med parkan. Träffade en jävla massa polare där.
Fick dessvärre stå i cp-kö ett tag. Sedan visade det sig
vara queer, alltså bögkväll. Ganska ball dock. Jag gick på
bögjakt. Bla bla bla. Orkar inte skriva mer nu ... e seg.
Hörs sen.
Puss och kram!

Ps. Tog lite bilder och filmade lite med telefoneni går.
Lägger upp senare när jag hittat sladden igen.

Ett interkontinentalt liv!

- Nej vad säger ni mina herrar, afternoon tea i Soho kanske?
Och sedan skulle jag vilja passa på att informera er om att
det blir weekend party med tillhörnade shopping på manhattan
kommande helg, alla som vill är varmt välkomna att haka på.
Men som sagt, Soho nu, låt mig bara ringa min besättning
och be dem göra redo planet för en tur-och-retur flygning till London.

Ja visst låter det helt jävla underbart! Det interkontinentala livet borde
vara varje vettig människas idé om ett optimalt liv. Okej, ni fattar inte?
Låt mig då ta tag i det här, skölja bort vaselinet och ersätta det med
grepptejp så skall vi nog alla kunna fatta det här. Interkontinental kan
översättas till "genom alla kontinenter", det är vad transportmedeln
som flygplan och båtar kan erbjuda oss. Ett interkontinentalt liv är alltså
ett liv på alla kontinenter, helt efter behag. Och nej, Conny, att kunna
åka till Sunny Beach en gång per sommar är inte interkontinentalt.

Det bor drygt 6 miljarder människor på vår planet; 6 miljarder unika
individer. Det finns hundratals länder och hundratals kulturer, det finns
ett tjugotal stora religioner och sedan tusentals och åter tusentals
utbrytarreligioner, sekter mm. Och olika filosofier finns det säkerligen
minst lika många av. Det finns tusentals städer, hundratusentals olika
stränder, vikar, sund, dalar och andra smultronställen och ändå, ja ändå
nöjer du dig med ett åretrunt-boende i en enda liten håla i Sverige.
Där lever du i en glasbubbla tills du avlider. Och när du ligger där på
dödsbädden så kontemplerar du över allt du gjort, men bara för att inse
att vad du egentligen ångrar är allt du INTE gjorde. Det största fel man kan
göra i universum äratt inte göra någonting alls. Så om man motsätter sig
detta med ett interkontinentalt liv som en optimal levnadsstandard så har
man antagligen förstörts av underdog-mentaliteten i detta avlånga sosseland.
Att motsätta sig det är egentligen det samma som att säga: "Nej tack,
vet du vad, jag sitter hellre här i mitt radhus, tvättarmin v70 var morgon och
gnäller på Johan och Emma när dem inte sköter skolan. Och ja, så vill
jag ha det tills jag en dag trär på mig träfracken." Konservativitet i ett nötskal,
men missförstå mig inte, konservativitet är något fint. Dem riktiga skurkarna
är ju trots allt revolutionärerna, ni vet dem där som bara vill förändra allting
hela tiden, oavsett om det faktiskt fungerar ypperligt.

Så låt mig nu ta det igen, tänk dig att kunna vara vart du vill på jorden
inom loppet av två dygn för att sedan kunna vara hemma igen två dygn senare.
Du kan alltså dra en dagstripp till andra sidan jordklotet. Tänk dig sedan att ha
vänner och bekanta på jordens alla hörn. Tänk att få ta del av, inte bara människor,
utan mänskligheten. Kan man på materiell väg uppnå ett högre medvetande än det
som man väcker genom att lära sig att förstå alla typer av människor?
Afternoon tea med din kära designervän i London. Eller en heldag på din vän Charles
gods i Sussex, för att där jaga i samma skogar som Robin Hood en gång i tiden
vistades. Sedan hem och hälsa på mormor och morfar i Umeå. Och just ja,
karnivalen i Rio börjar ju nästa vecka. Och sedan är det ju den fantastiska filmfestivalen
i Shanghai. Plötsligt blir det kris någonstans i världen, stormar slår ut hela samhällen
och vatten dränker mil långa stränder. varför bara titta på, ta ditt jet och åk dit och
hjälp till istället. Så ni monetära antagonister som hävdar att kapital är skapt av Djävulen,
tänk om, och glöm inte att er skruttbil faktiskt spottar ut mer gifter än vad många,
exempelvis SUV:ar gör. Och nej, att du har målat den grön med blommor på gör den
inte bättre för miljön. Det bästa som kan hända för miljön är att människorna börjar
bry sig om varandra och om världen. Och vad väcks i en om inte just det när man
upplever hela världen och alla dess kulturer och framför allt; alla dess individer.
Jorden är vår gemensama grund och vi har alla rättigheter och skyldigheter gentemot den,
den största rättigheten är nog rätten att få ta del av den. En rätt som dessvärre
många verkar ha underskattat. Pengar gör ingen lycklig? Säg det till en utfattig pojke
på rysslands bakgator. Men okej, man kan inte bli lycklig av papper men man kan
öppna nya dörrar till världar man inte visste fanns och man kan uppnå sina drömmar.
Och man kan ta del av världen och mänskligheten, om inte det gör en lycklig så vet
i alla fall inte jag vad lycka är.

Tack för mig!

Ps. Jag reserverar mig för eventuella typos, felstavningar, faktafel och generellt sett,
vad än ni kan tycka är uppblåst eller pretentiöst (är inte det ordet i sig väldigt pretentiöst?)

Djupt nere i vår källare står ett härligt gäng flyttkartonger.
Alla är dem fyllda med pappper och pärmar (som innehåller papper).
På papperna är det tecknat, skissat, målat eller skrivet.
Samtliga papper har jag ansamlat under mitt tonårsliv.
Varför jag har sparat dem beror nog uteslutande på faktumet
att det är jag som är upphovsmannen till allt som står att finna på
dessa papper, med få undantag i alla fall. Så dessa papper tror sig
alltså ha någon form av affektionsvärde. So indeed. I dag snubblade
jag över de här kartongerna och kom på att papperna i dem
speglar väldigt mycket av mitt gamla liv så jag började vraka
bland dessa papper för att kanske finna några svar i det mysterium
som mitt liv ändå är. Omedveten om vilken resa jag gett mig in på
så fann jag ändå, ett par timmar senare, mig själv på ändhållplatsen.

De papper av alla tusentals som kanske förtäller mest om
mitt tidigare liv är ett gäng tidningsartiklar, varav en i sitt original
prydde mittuppslaget i en tidning för ett antal år sedan.
Faktum är att nyheten ansågs så stor att den till och med hade en
plats på löpsedlarna, bild och rubrik på första sidan samt att den gick
under genren "bild extra". Vilket är en genre som används när tidningen
i fråga har kommit över mer eller mindre exklusiva bilder. Nyfikna?
Nej jag tänkte väl det, men här är i alla fall artikeln:

Här följer två (av ett annars minst 50-tal artiklar som

rört samma "Klotter-Liga"):

Men glöm nu inte att det var för drygt sju år sedan :P

James Bond

Så efter jobbet i dag slank jag in och såg äntligen
till att se hela Casino Royale. Fet film faktiskt.
Snygga tjejer, snygga kläder och snygga bilar.
Det värsta av allt är att när jag sedan gled ut
från filmen och ut från Bergakungen så upptäckte
jag mig själv med att ha blivit så där löjligt
påverkad av en film som man bara annars blev
när man var 8 år och såg Karate Kid och sedan
hoppade omkring och sparakades med sina
bröder. I dag upptcäkte jag hur jag nästan lekte
agent när jag gick till bussen. Jag rörde mig effektivt
och analyserade allt som hände omkring mig.
Jag memorerade till och med ansikten som jag såg.
Jag gjorde snabba beräkningar; "skall jag hoppa
på den här vagnen och åka till brunnsparken
för att ta bussen därifrån? Svar ja!" Jag inbillade
mig till och med att det var som så att jag bara
frågade männen som följde mig via satelit:
"Snabbaste vägen hem nu!". Ja ni vet. Jag VAR en
hemlig agent. Även om jag så var enbart en dubbel nolla
i total avsaknad av det efterföljande numret.

Kameltå!

När sommaren väl har kommit kan jag inte
få nog av tjejer i vita tights, bufalloo-dojer
och inte minst en framträdande camel-toe
mellan deras nerkissade ben. Sedan skall
dem komma fram till mig, med en röst
så gäll att Nannyn Fran tappar hakan, och fråga
mig om en cigg eller en bärs eller kanske både och.
När dem frågar skall dem dra upp dem tighta
vita byxorna så att dem skär ännu djupare och får
den redan framträdande kameltån att anta full form.
Sedan får jag svara -Tro fan jag har en cigg och bärs!
Då skall jag ta ciggen jag redan röker på,
trycka upp den mellan bena på henne så att hon
skriker så högt att stans alla rutor krossas.
Sedan tar jag min oöppnade trefemma
(som jag införskaffat av just denna anledning),
öppnar den så att det skvätter i hennes översminkade
face. Sedan häller jag hela folkölsblasket i hennes
platinablonda hår och ser hur det likt ett vattenfall
rinner ner för hennes stora panna, ner över hennes
nypontuttar och vidare ner för att sedan göra hennes
vita men smutsiga byxor genomskinliga. Sedan
skall jag på hård rysk brytning säga:
"You disgust me you whore! You´re almost not even
worthy a fuck, you camel toe bitch!"

Alarmet ljuder (dö ditt jävla luder!)

Alarmerande uppgifter!
Bloggen håller på att dö!
jag vet inte hur illa det egentligen är
men det känns som om en sådad företeelse
skulle plocka bort en viss förströelse ur
mitt förstörda liv. Nej det får bli ändring.
Jag skyller inte på er utan helt och hållet
på mig själv; det är jag som bär ansvaret
för denna blogg och avtar besökarantalet
så är det helt enkelt för att jag inte
uppdaterar tillräckligt ofta, alternativt
att uppdateringarna inte är tillräckligt
intressanta. Mitt liv är inte så värst
intressant tyvärr. Sedan så glömmer jag av
vad jag skall dela med mig av i mitt liv
och när jag väl har något att dela med mig
av ja då orkar jag inte skriva skiten eller
också så funkar inte mitt internet eller så.
Nå ja, jag lovar att från och med nu skriva
någonting varje dag. Jag funderar även på
att lägga upp ett bloggschema. Ett sådant
bloggschema skall då innehålla fasta dagar
då jag lägger upp en film. Fasta dagar för
någon liten saga och varje söndag bör ju då
innehålla avbloggning av helgen med tillhörande
bilder och skvaller. Nå ja, får se hur det blir
med det. Något drastiskt måste i alla fall ske.
De senaste veckorna har besökarna avtagit avsevärt.
När det var som bäst hade jag ett dags snitt på
i alla fall 50. Ni ser ju ovan (jag är ovan) hur det ser ut nu.
ILLAA!!!
Hej då bög!

Filmen!

Filmpremiär!

HOLD YOUR HORSES!
Förbered er på filmpremiär här
senare i kväll. Richies Palace egna
biograf har den stora äran att
få förhandsvisa workoutvideon:
"Två nigerianer och en digital systemkamera".
Filmen har redan skördat stora framgångar
i Stora delar av Afrika. Redan på
premiärdagen i Niger så spelade
den in två tusen. Det är ett nytt rekord
i Afrika. Så håll till godo. Filmen har
premiär klockan 22:00 och det är först
till kvarn som gäller.

På återseende!

Tupplurar lurar i kunten för att lura en.

Det här med att gå och lägga sig på dagen

är ta mig fan en mycket jävla lömsk sak.

Först ser ens säng så lockande ut med sina

duntäcken och stora och små kuddar.

Man klarar inte av utan dukar helt enkelt

under för frestelsen. Man lägger sig till

rätta med kläderna på och tänker att

"jag skall bara vila", att man kan grundlura

sig själv så lätt är ju fan skamligt. Så där

ligger man och tänker "nej jag kommer inte

att somna" men ett tu tre och man har

däckat. Tio minuter senare flyger drömmarna

förbi i skallen. Dem blir allt knepigare och

knepigare. Sedan vaknar man några timmar

senare, helt dåsig och huvud känns som

det där bowlingklotet man alltid envisades

med att ta när man var liten. Ni vet det där

som man i princip fick bära med två händer

och näst intill rulla iväg. Och all denna möda

för att den halva sträckan senare rulla ner i

det där diket och därmed inte välta en enda

kägla. Förargligt. Ja så huvudet faller näst

till golvet för att krossas mot klinkerplattorna.

Den där energin man trodde att man skulle

få tillbaka genom att "vila" ser man inte skymten

av, istället har energins onde och lömske kusin

letat sig in i en kropp och förvandlat den

till en hösäck. Inget orkar man göra. Helt jävla

slut är man helt enkelt. För jävligt och ack så

lömskt. Det är lite som när man pissa i blöjan

eller brallorna när man var bebis. Ja först

är det så lockande att liksom släppa på det

där retsamma trycket och när man gör det så

blir det så där varmt och skönt och ens mun

präglas av ett njutsamt leende. Ens föräldrar tittar

på en och fattar direkt vad man har gjort.

Tio minuter senare gråter man och tycker inte

alls att det är lika skönt längre. Kisset har blivit

kallt och obehagligt. Så vad fan är det med oss

människor, varför faller vi så lätt för frestelser?

Ja du, jag vet inte man jag kan bara förklara det

en aning med att hänvisa till ett annat mänskligt

fenomen; faktumet att när man blickar bakåt

så har man en tendens att bara minnas det fina

och positiva i livet, man förtränger gärna de jobbiga

delarna. Så denna förträngelseprocess gör ju

att vi glömmer saker som baksmälla, dåsighet

eller kallt och obehagligt piss. För när vi vill

släppa på trycket så väljer vi att bara minnas hur

underbart det är i början. Kanske är det annars så

att vi faktiskt göt en beräkning i vilken vi ställer

positivt mot negativt för att i slutändan finna att

det positiva väger starkare än det negativa.

Åter igen, vad vet jag? Jag vet dock att när jag sov

i dag så drömde jag att jag var på en matematikföreläsning

på universitetet, jag kom lite sent och presenterade

mig för den nya klassen och allt det där. Läraren

var ung och trevlig och hette tydligen Ingvar.

Vid något tillfälle försökte jag starta en diskussion

om logik och efterlivet samt universum, han svarade

att han inte fattade någonting och att han inte kunde

klura ut vad jag sade varpå han uttryckt:

"men hej jag heter ju Ingvar!" Det där förstod jag aldrig,

jag tappade bara respekten för den läraren och kände

att jag inte ville deltaga i hans lektioner mer.

Han kändes konfliktsskygg. Nå ja, kanske var det denna

mekanism som gjorde att jag sumpade skolan.

Jag tappade helt enkelt respekten för mina lärare

och dem brast som auktoriteter och jag ville därmed

inte deltaga ... jag vet inte. Hade jag gått i skolan

kanske jag hade vart smartare i dag och haft ett

svar på det men å andra sidan, hade jag gått i skolan

så hade jag bara vart ännu jävla smartare och ännu mer

besserwisser, ännu jobbigare och ännu mycket bättre

än er andra och därmed hade jag nog blivit ännu mindre

omtyckt. Och det hade ju inte vart så bra.

Stundande sommar ...

All bitterhet, olycka samt ångest åt sidan.

Mitt hopp för framtida morgondagar tändes

när jag tänker på den stundande sommaren.

Även om det ändå är ett tag kvar så känns

det som om att tiden går ganska så fort.

Vi är nu inne på lite mer än mitten av denna

första månad på året, så vi har sedan februari,

mars, april och maj att avverka. Dem går fort.

Så fort vi kommit in i mitten av april så

löper det på bra sedan. Ja rätt som det är så

är ändå sommaren här och någonstans har

jag hört om att det tros bli en rekordsommar.

Det tror jag gärna på och det känns ganska

sannolikt om man tittar på hur vädret har blivit.

Nå ja ... jag lämnar er här med en solnedgång

i Saltholmen som jag fotograferade förra sommaren.

Öppet brev

Just nu funderar jag seriöst på att sätta farsans
hagelgervär i munnen och blåsa av ...
hmmm ...
Bloggen är ingen flykt från min gråa vardag längre.
Den gråa vardagen är nu en flykt från bloggen.
Bloggen förtär mig. Bloggen är min största ruin.
Den ger mig daglig ångest med tillhörande
panikattacker. Den jagar mig genom mörka gränder
och skjuter på mig med pistoler. Jag kan inte
undkomma bloggens klor som tränger sig igenom
min likbleka hud och sticker i så väl köttet som i
mina nervbanor och blodkärl. Man kan säga att
bloggen steppar på mina nerver med spikskor.
Och ni "alla" läsare gör det verkligen inte lättare.
De enda kommentarer jag får är negativa och allt
är Johannes Larssons fel. Aldrig får jag någon
så kallad "feedback" eller positiv respons. Jag
märker att ni vart här enbart genom att maniskt
frekvent kolla mina "visitor statistics", så jag vet
att ni besöker mig. Ni är lite som en gäst som kommer
hem till en, sätter sig i ens nybäddade säng, varvar
ens nyinförskaffade spel och sedan tittar på ens
filmer och lämnar allt i oordning, allt för att sedan
bara dra hem utan att säga ett ord. Efter ett sådant
besök når man snabbt botten. Jag önskar ibland
att jag istället var en bot, då hade man ju i alla fall
fått en egen låt och så hade folk skrattat åt en i CS
när man får sina knepiga ryck och står och trycker
och hackar mot en vägg, HAXXOR!. Nu hackar jag tänder
av rädsla. Rädsla är min enda emotion nu mera.
Rädslan för vad morgondagen har att ansätta mig med.

Bittra hälsningar,
Olycklig-Pojke85

Mr Poomans semesterbilder

Efter att någon hade smygfilmat Mr Poomans minst
sagt perversa toaupplevelse och sedan lagt upp den
på youtube så blev Mr Pooman lite av en kändis.
Filmen gjorde succé och började sakta men säkert
att generera en hel del deg. Mr Pooman stämde
personen som hade lagt upp filmen och erhöll därmed
ett skadestånd på 8,2 miljoner dollar. Efter att jag inte
sett röken av Mr Pooman på ett bra tag så överraskades
jag i dag med en bunt vyrkort från honom. Dem var
adresserade Hotel Byblos, Saint Tropez, Frankrike.
Han verkar ha en underbar tid som B-kändis.
Titta bara på bilderna nedan!

Ps. han nämnde även att han hade haft ett helt filmteam med
sig. Får väl se framöver om han kommer att publicera
filmmaterialet. Känner jag Mr Pooman rätt så anar jag att
den kan få lite problem med cesurering och så där ...

Som jag tidigare gånger har påpekat så hade jag
en alldeles sjukt bra sommar. Min kropp tror jag
inte håller med. Det var gång då under sommaren
i Fjällbacka då jag upptäckte mig själv med att
hosta upp blod. Jag hade hoppat in på toaletten
för att urinera. När kroppens lilla reningsprocess
var klar så harklade jag mig och spottade sedan
ut sekretet.

Det kom då som en chock och min kropp
fylldes av plötslig fasa. Jag fick panik och blev
liksom förstenad. För mitt spott som flöt omkring
i toalettstolen var delvis rödfärgat. Jag hade alltså
hostat upp blod. Tyder inte sådant på typ cancer?
Jag begrundade det hela för att i nästa sekund förtränga
alltihop. Jag gick ut, gick till baren och drog en bärs
istället. Sommaren kom till sitt slut och jag tog chansen
att vila upp kropp och själ. Blodet i mitt spott återkom
aldrig. Trodde jag. Men för några dagar sedan upptäckte
jag det. Jag hade hostat lite och kände plötsligt blodsmak
i min mun. Jag spottade i en papperskorg och
blev förskräckt, blodet var där igen. Ångest blandat
med stelhet och panik greppade åter igen taget om
min bräckliga kropp. Jag tänkte lite på döden och hela
det där kalaset, spottade upp lite mer blod och blev
därmed ännu mer förbryllad. Sedan, av någon anledning,
så petade jag mig i näsan, tittade på mitt finger och såg
att jag nu hade blod på mitt finger. Då slog det mig.
Jag hade inte drabbats av strupcancer utan jag hade
de senaste dagarna bara petat mig själv för mycket i näsan
så nu hade det blivit ett litet sår och varje gång jag
då drog snor (förkyld som jag varit) från näsan, ner
igenom halsen för att sedan harklas till munnen, så
drog jag även med blodet från såret i näsan. Jag måste
säga att det var en mycket befriande insikt. Jag är inte döende.

Filmpremiär

I biografvärlden är fredagar lika med nya filmpremiärer.

I kväll gäller detta även här på Richies Palace.

Så släng nu in era micro-popcorn i er inteligenta micro från LG,

vänta på plinget och häll sedan era nypoppade popcorn i er

trevliga Orrefors-skål. Plocka fram er flaska Dom Perignon,

eller om ni föredrar Cristal, Krug, eller något annat, vad än faller

er i smaken. Sätt er sedan till rätta i era Barcelona-fotöljer, luta er

tillbaka och låt er ryckas med i detta fantastiska, exceptionellt

exelenta och eminenta mästerverk om exkrement, kanske det

bästa som har hänt. Korprofagerna är i alla fall högljutt enade

om den saken. Så Richies Palace är mycket stolta över att ha

den stora äran att som enda ställe i Europa få presentera:

"An Experiment in Excrement - The Movie!"

Låt föreställningen börja!

An Experiment in Excrement

Fredag igen, tiden går fort. Nu skall man i väg för att jobba. Not so funny. Dock kan jag nu förtälla att "An experiment in excrement" kommer att bli film. Ses senare i dag!

Richies Palace - An experiment in excrement

Teaser

Jag håller just nu på att spela in workoutvideon:

Två nigerianer och en digital systemkamera.

I rollerna kommer ni att se Gbenga & Päronet

som sig själva. Håll till godo kära vänner.

Jag ger er här en liten teaser:

Två nigerianer och en digital systemkamera

Förra årets sommar var en alldeles fantastisk en.
Och det roligaste av allt måste varit efter att
Gbenga AKA "Negern" fick låna vår systemkamera
för att han skulle vara fotograf under firmafesten
som far och hans kolleger skulle på. Visst fotograferade
han alla och bilderna tyder på att gänget hade en
trevligt afton ombord på en av Börjessons skärgårdsbåtar.
Men det roliga kommer efter att Gbenga har frågat min far
om han kan få låna vår kamera ytterligare en dag,
"Sir, can I borrow camera one day more?"
"Yes, Gbenga, you can borrow it one more day."
Gbenga var för tillfället anställd för att ha Friskis & Svettis
som sitt städställe. Här är vad som sker när två nigerianer
går lös med en systemkamera en dag:
(bilderna följer här nedan)

bilderna

Det är ett så sant så att jag helst slipper att försöka förklara komik,

för man kommer inte undan faktumet att halva det roliga

går till spillo i samma sekund som man skall förklara det.

Men nu känns det som om jag inte har något val. Jag måste så här i

efterhand belysa vissa saker angående bilderna ovan.

Och det ligger till som så här:

Gbenga kommer från Nigeria och plötsligt en dag så stod han bara mitt framför min far inne på kontoret och bad om att få jobb. Han sade att han kunde jobba med vad som helst. Min far började sätta honom på prov. Gbenga överöstes med det som vi vardagligt kallar för "negerjobb". Skura duschar, städa trappuppgångar mm. han fick mer och mer jobb. Han jobbade som ett djur.

Skurade så att svetten rann. SÅ fort han var klar kom han till min far "Sir, finished." Så fick han mer skitjobb. Efter ett tag märktes det dock att han hade en tendens att slarva. Hur som helst så fick han Friskis & Svettis i Majorna som sitt alldeles egna ställe, i alla fall vissa helger. Så apropå bilderna så tåls det att beslysas att han egentligen är på plats för att städa. Det är nu allt det roliga kommer för om ni tittar på bilderna så ser ni att han har tre olika sorters outfit på sig. Han börjar med någon nigeriansk särk, sedan byter han om till svarta tränsingskläder. Sedan har vi ett infall av bar överkropp som på något kort senare täcks av ett vitt linne. Detta är bara början för analyserar man korten vidare så ser man också att dem står i ett kök och ställer in tomma tallrikar i ugnen, låtsas pratar i telefonen samt jobbar på sin "tan", som om det behövdes.

Att dem har så underbara poser på bilderna gör verkligen inte saker sämre.

Men det absolut roligaste av allt ligge ri faktumet att dem faktiskt har planerat det hela. Gbenga började med att blygsamt fråga om han kunde få långa kameran en dag till. Sedan så har dem alltså tagit med sig olika outfits för att variera korten. Jag och min kära far har funderat mycket över dessa kort men inte kommit fram till något vettigt, det enda vi anar är att dem kanske har tagit alla dessa kort för att sedan skicka till sina vänner i Nigeria. Ja ni förstår ... tänk nu lite själva för fan ... och nu när ni har vetskap om situationen så titta för fan på bilderna igen. Själv vek jag mig dubbel av skratt när vi fick tillbaka kameran och när jag därmed upptäckte dessa underbara bilder.

Spelet

Att lösa tjejer och få "ligga" är väl inte vidare svårt.
Det handlar mest om att få komma innanför trosorna
på en riktig puma tillika svårlöst tjej, det är det som är
det faktiska spelet. Hur som helst för drygt ett år sedan
såg jag en reklamaffisch för boken "Spelet" (The Game)
av Neil Strauss. Jag hoppade in på webadressen
, som jag hade sett, och sög till mig lite mer information
om boken. Jag insåg snabbat att boken helt enkelt
handlade om sofistikerat raggande. Boken lär intressant
så jag beställde den, läste den och blev förvånad över hur
ändå bra den var. Teknikerna den tog upp var intressanta,
vissa kända sedan innan, andra inte. Jag sög i alla fall till
mig allt och omsatte genast min nya kunskap i praktiken.
Då stod det klart, teknikerna var helt galna och fungerade
så jävla väl. Så jag föll pladask för själva spelet och började
suga åt mig mer kunskap som stod att finna på sidor
som www.mysterymethod.com och det var hur ball som helst.
Men en dah rann motivationen ur mig och jag blev bara störd
i huvudet igen. Och så är det även nu. Men under min tid
i spelet hann jag läsa och skriva mycket i forumen på
ovanstående sida och herre jävlar vad mycket bra tips det finns
där, inte bara för hur man raggar tjejer utan även hur man
kan träna upp sitt självförtroende, hur man kan bli mer social,
hur man kan göra för att upplevas som en rikgtig alfahanne etc.
Så alla ni patetiska pubisinvigda slynglar som läser här
bör verkligen ta del av den sidan. Själv har jag skrivit en
lagom avhandling av ämnet kommunikation. Den är lång
men ack så värdefull. Faktum är att artikeln till och med har placerats
i "Best-of-the-forum" (vilket är forumet jag rekomenderar)
och har lästs av tusentals och åter tusentals, nej inte riktigt så många
som ni nu kanske får för er, men över fem tusen i alla fall.
Fråga mig inte varför jag plötsligt fick för mig att skriva om detta
men jag hade idétorka. Nå ja, njut njut.
Tja på er!

Snygg

Efter att i texten under denna ha kastat lite

skit på mig själv och kanske gett er fel bild

av mig så vill jag bara påpeka faktumet att jag

trots allt är invald medlem på sidan: www.beautifulpeople.se,

en sida man får vara medlem på om övriga medlemmar,

av det motsatta könet, tycker att man är tillräckligt attraktiv

och därav ger dig en positiv röst. Tillräckligt många

positiva röster i förhållande till få negativa

ger personen i fråga en plats på communityn.

Communityn arrangerar sedan träffar över hela världen.

Träffar för enbart snygga människor.

Jag är dock ful, så det hela är ganska underligt.

Alla andra är ju så snygga. Alla utom chekkan,

han är till och med fulare än jag.

Så här ser jag ut när jag vevar:

Komplex

21, snart 22 fyllda år och hårfästet verkar
ha klättrat lika många centimeter.
Jag ser oroande antydningar till att håret
längst fram på hjässan börjar att likna en öde ö.

Först började det med att jag för 2-3 år sedan fick lite
smått komplex för mitt hårfäste som var aningen högre
än snittets. Jag tänkte att det kan jag ju trots allt leva med
så länge som jag hade en snygg frisyr, det hade jag.
Jag tänkte att jag har ändå rikligt med hår och ganska
så tjockt sådant. Föga visste jag om vad som väntade mig.
När jag tittar på mitt hår idag är det en allt tristare syn.
Hårfästet har klättrat, håret har blivit tunnare och jag har
till och med tappat lite hår på övre sidorna.
I desperation tog jag förra sommaren fram hårtrimmern,
som inte hade fått snudda vid mitt hår sedan jag var en ung ligist.
Jag drog den långsamt igenom håret och bevittnade hur
mitt hår föll ned i handfatet och därmed min manlighet.
Håret är vår man, utan det känner vi oss blottade och
mindre värda. När det gått så långt att håravfallet har bildat
en landningsbana så är det många som väljer att raka skallen
helt och hållet. Att vara rakad är ett val, att ha glest hår
är något man inte rår för. Något man inte kan kontrollera.

Jag minns så väl när jag hade längre hår. Jag minns när jag
stod med resväskor på statationen, propert klädd med
skjorta och kavaj. Jag stod i kassan för att köpa biljetter
till bussen som skulle ta mig till Köpenhamn. Kassörskan var
glad att hjälpa mig och fråga "En vuxen?" (mycket retoriskt),
varpå jag svarade "Tja, det beror väl på vad en vuxen är?"
"26" svarade hon. "Haha, nej 20 är jag" svarade jag. Nu kan man
väl tro att det är kul att se äldre ut än vad man är, men nej, inte när
man vet att det enda som får en att se såpas mycket äldre ut
är för att ens hår påminner om en jävla 40-årings.
Jag minns en annan gång, förra nyårsafton närmare bestämt.
Jag hade tillsammans med min ena bror en stor fest hemma.
Senare hade jag hört några tjejer undra över vilka
dem två 30-40-åringarna hade varit. Det var mig och min far
dem hade syftat på. När jag tittar på kort på min själv från
när jag hade längre hår så kan jag faktiskt förstå dem.
Så rekordet är alltså att jag blivit misstagen för 30-år.
Kommer jag då som 40-åring se ut som 50, och som 50-åring
att se ut som en 60-åring? Usch, nej, jag hoppas verligen att jag
får åldras med värdighet. Nu väntar jag egentligen bara på att jag skall
bli såpas gammal att lite högre hårfäste etc. inte är något anmärkningsvärt.
Så jag hoppas bara att jag får behålla det hår jag nu har.

Ps. Nu när vi ändå snackar komplex så kan jag också medge
att jag inte är helt nöjd mer mina öron eller min näsa.
Inte in panna heller för den delen och inte mitt bakhuvud.
Låter kanske som att jag är full av komplex, men nej nej.
jag är överlag ganska nöjd med hur jag ser ut, och sakerna
jag är mindre nöjd med bryr jag mig inte så mycket om.
Men fick jag göra ett typ av ingrepp så skulle det vara att
fixa tjockare hår från ett lägre hårfäste. Jag kan även tala om för er
att jag aldrig skulle kunna tänka mig att vara tillsammans med
en ful tjej. Utan jag är mycket kräsen vad det gäller förhållanden.
Kanske är det inte berättigat, men jag vill inte ha en ful tjej
vid min sida. Tyvärr. Jag rår inte för det. Det bara är så.

Uttråkad över öronen

Men men, sådant är livet, man kan inte ha kul jämt
för skulle man ha det så skulle man ju inte veta att
man hade kul eftersom att man inte hade något tråkigt
att relatera till. Hmm ... Nå ja, nu har jag just lagt upp
mitt CV samt profil på Monster.se (jävligt konstigt namn på en arbetsförmedling).
Mitt CV känns ganska bra nu ändå, dock saknas det en del på
utbildningsbiten, men men. HYGIANTEKNIKER/LOKALVÅRDARE
finns dock med i det, inte riktigt så glassigt som något
har fått för sig att det skall låta, "sketen städare"
säger nog mer om vad det egentligen är för befattning.
Nå ja, nu kan ni ju kommentera det, not. För kommenterar
gör ni ju aldrig, nej ni är lite gratisläsare kan man säga.
Lite som dem som står inne på pressbyrån och gratisläser
herrtidningar medans dem väntar på bussen. Parasiter.
Eller lite som fuskåkare på lokaltraffiken; lika mycket
resenärer som alla andra men dem syns aldrig i statistiker.
Nu syns dock ni i min besökarstatistik, men det är
ändå lite retsamt att ni kan tänka er att ta del av mitt liv
på ett så djupgående vis, men hekt utan att bidra eller
tillföra något. Ni kan alltså inte ens skriva en liten kommentar.
Hatar ni bloggen så skriv det ffs! Gillar ni något på den
så skriv det ffs! Jaja, nu tänker jag inte skriva mer den här gången,
har liksom annat att göra nu. Runka kanske, eller inte.

Hej då parasiter!

Ps. Comments FTW!

Jag lovar att snart öppna den svarta boken igen.

men inte just nu. Nu skall jag strax sätta igång

med lite händig verksamhet här i vårt hem.

Lite renovering som försigår, men innan det

skulle jag gärna vilja käka någonting. Och fy

fan vad trött jag är från gårdagaens eskapader.

Slutade ju nästan i en orgie, ärligt talat asså.

Vi var allt för många halvnakna människor

av olika kön i en och samma säng och det kan

ju då inte annat än att spåra då. Men men,

i like boooooobs!

Hörs sen, puss på er bögjävlar!

Ps. där ovan får ni alla något som väcker era våta

drömmar om Richie. Richie Goes Spiderdog!<br>

Richies Palace Sex-Akut

Det har kommit till min vetskap att många av er där ute

lider av ett alltför torrt och okryddat sexliv.

Som den filantrop tillika humanist som jag är så

har jag bestämt mig för att ändra på detta.

Idag den femte januari klockan 16:08 inviger jag därför

Richies Palace egna sex-akut. Richies Palace sex-akut

kommer vara er vattentäta ficklampa i den öken ert

sexliv just nu är, men tro mig, vi ger kommer ge oss

ut på hav djupare än självaste marianergraven, mörkare

än den bäcksvarta natten i de djupaste skogarna i Sussex.

Och vildare än den vildaste väst som någonsin funnits.

Och inte minst, kryddigare än alla asiens länder tillsammans.

Så hänge er nu till Richies Palace sex-akut och ert sexliv

kommer aldrig förbli det samma. Så här som öppning

skall jag bjuda er på en sexställning som kan anses som en

exklusivare krydda än saffran och hetare än tabasco.

Ställningen är bland insatta människor känd som

"spiderdog" och det är just det namn vi kommer hålla oss

till här. Ställningen riktar sig uteslutande till män, eller kvinnor

med strap-ons. Ställningen skall ske som en överraskning i

det annars så torra radhus-sexet. Så alla ni män, slå er nu ned

och följ noggrannt instruktionerna som följer nu:

1. Förhindra att frugan, tjejen, pojkvännen (om du är bög)

kan se vad du läser just nu.

2. Träna nu på att göra spiderdog-masken, själva kärnan

i sexställningen spiderdog. Gör den om och om igen tills

du känner dig säker på att du kan utföra den effektivt.

För att den skall fungera optimalt i ställningen bör den kunna utföras

på under tre sekunder.

ANMÄRKNING: Använd gärna skyddsglasögon under övningsperioden.

Så här gör du spiderdog-masken:<br>

3. När du nu känner dig säker på masken så testa den för dig själv i

sängen ett par gånger. Stå då på knä i sängen och jucka i luften

och forma snabbt och plötsligt masken.

4. När du känner dig helt säker på denna ställning är det dags att

testa den i praktiken. I praktiken utförs ställningen som en modifiering av doggystyle.

Mannen penetrerar alltså kvinnans sköte bakifrån.

Hon står på alla fyra i sängen medans mannen står på knä bakom.

Till en början genomförs ställningen som en ordinarie doggystyle

men när mannen känner för det så knackar han kvinnan på axeln

för att få hennes uppmärksamhet, och just innan kvinnan hunnit

vända huvudet om så formar mannen spiderdog-masken.

När kvinnan då stirrar förvånat på mannen

så skriker han så högt han kan:

SPIDERDOG!

Det hela bör då i kvinnans ögon se ut

något som bilderna här nedan.

Jag hoppas nu att ni finner denna ställning mycket tillfredställande.

Och tveka inte på att ställa frågor eller titta in här på Richies Palace

för vidare sexuella tips.

Heta hälsningar,

Richies Palace Sex-Akut