Min lya för nu mera tankarna till någon forn-sovjetisk
knarkarkvart. Det är antagligen bara en tidsfråga innan jag i
min garderob finner ett gatubarn med en tinnertrasa uppsniffad
i bihålorna. Jag är även lite rädd för att sura och ruttna cigarettfimpar
i jäst öl kan fungera som rena gödslet och därmed mutera
krypen som antagligen gömmer sig lite överallt här omkring.
Så varför städar jag inte? Ja men ni vet väl hur det är, ju längre
man väntar ju svårare blir det. Man blir till slut helt enkelt rädd
för vad man kan finna. Inte fan vill jag röra om i grytan inte.
Det kan för fan sluta med att jag får slåss mot mutanter eller så
blir jag tvunget att slå ihjäl en hel drös med rännstensungar.
Eller tänka om jag hittar ett inkassobrev? Tänk om jag hittar
mina nya Prada-byxor under sängen och finner att dem är malätna.
Det kanske skulle bli mer än vad jag klarar av. Kanske skulle jag dö.

Jag har kommit underfund med att mina verkliga barriärer i livet
äro tre, magiskt men sant. Värst av allt är att det är jag själv
som är källan till dem alla. Det första är min brist på självdiciplin;
att jag ständigt skjuter upp på saker. Har man super-diciplin så
gör man det man vet att man borde göra när man borde göra det
och man låter bli att göra de saker som man vet att man inte borde göra.
Det är inte direkt jag i ett nötskal. Mitt andra problem är, fan det har
jag glömt nu, kanske är det just det som är mitt andra problem då:
Glömska. För jag glömmer ganska ofta saker, måste börja anteckna mer.
Och mitt redje problem är att jg tror jag är en sexmissbrukare.
Mer om det någon annan gång ... nu skall jag måla ...

går så där va ...

17:42 har ännu inte kommit ur sängen. Patetiskt men sant.
Vaknade först vid 12-tiden men tänkte att jag kunde sova
ett tag till och som alltid så går det käpprätt åt helvete.
Vaknade igen klockan fyra, datorn låg på samma ställe som
den låg i går natt då jag somnade ifrån den. Så det var bara
till att gnugga finget på touch-paden och så vips var vi tillbaka
där vi sluta i går. Min källarlägenhet i vårt hus har fallit sig
så låg att jag tror att ölburkarna på bordet har stått där i en månad.
Antagligen börjar spindlar, silverfiskar och andra små biologiska
monster som verkar dyka upp från tomma intet, att invadera snart.

Jag som var fast besluten om att jag skulle städa I GÅR.
Och när jag låg i sängen i går och insåg att jag ännu inte gjort det
så tänkte jag envetet att då jävlar göt jag det imorgon.
Tror ni det kommer bli gjort i dag? Ytterst tveksamt.
Men jag måste ju, för ena rummet skall ju nu mera fungera som
mitt företags kontor. Fan också!

Rickards Djävul vs Rickards Ängel 1 - 0.

Back on track!

Okej, nu har jag beslutat mig för att börja blogga igen,
men nu mera i en helt annan form. Det är så gott som slut
på idiotin, i alla fall här på bloggen. Jag kommer nu istället
att dela med mig mer av mina innersta tankar och så kommer
ni att få att följa mitt krig mot mig själv i strävan efter att bryta
igenom från att vara en slapp jävel tll att bli en framgångsrik
entreprenör. Jag kan alltså inte lova några skratt,
även om jag faktiskt tror att det kommer dyka upp en
hel del roliga situationer. Jag kommer inte heller att krångla
lika mycket med att få upp bilder etc. utan bloggen kommer
vara mer baserad på text. Hela bloggen kommer antagligen
genomgå en stilmässig makeover, så väl utseende som uttryck.
Från och med nu komme rjag inte bry mig om besökarantal etc.
utan kommer alltså att blogga till största delen för att skriva av
mig angående mina egna begrundningar. Men ni kommer alltså
att få följa med på min resa som antingen kommer att leda
till framgång och otrolg lycka, eller konkurs, skulder och misslyckanden.

Spänn fast er med fyrpunktsbälten, för nu kör vi!