richies palace

Min lya för nu mera tankarna till någon forn-sovjetisk
knarkarkvart. Det är antagligen bara en tidsfråga innan jag i
min garderob finner ett gatubarn med en tinnertrasa uppsniffad
i bihålorna. Jag är även lite rädd för att sura och ruttna cigarettfimpar
i jäst öl kan fungera som rena gödslet och därmed mutera
krypen som antagligen gömmer sig lite överallt här omkring.
Så varför städar jag inte? Ja men ni vet väl hur det är, ju längre
man väntar ju svårare blir det. Man blir till slut helt enkelt rädd
för vad man kan finna. Inte fan vill jag röra om i grytan inte.
Det kan för fan sluta med att jag får slåss mot mutanter eller så
blir jag tvunget att slå ihjäl en hel drös med rännstensungar.
Eller tänka om jag hittar ett inkassobrev? Tänk om jag hittar
mina nya Prada-byxor under sängen och finner att dem är malätna.
Det kanske skulle bli mer än vad jag klarar av. Kanske skulle jag dö.

Jag har kommit underfund med att mina verkliga barriärer i livet
äro tre, magiskt men sant. Värst av allt är att det är jag själv
som är källan till dem alla. Det första är min brist på självdiciplin;
att jag ständigt skjuter upp på saker. Har man super-diciplin så
gör man det man vet att man borde göra när man borde göra det
och man låter bli att göra de saker som man vet att man inte borde göra.
Det är inte direkt jag i ett nötskal. Mitt andra problem är, fan det har
jag glömt nu, kanske är det just det som är mitt andra problem då:
Glömska. För jag glömmer ganska ofta saker, måste börja anteckna mer.
Och mitt redje problem är att jg tror jag är en sexmissbrukare.
Mer om det någon annan gång ... nu skall jag måla ...