7 november 2006 13:42

Oycka! Fy fan vilket hemskt ord det är. Antingen betyder det att något hemskt skedde
fast utan någon specifik indvids onda uppsåt. Eller också kan det syfta till
ett mänskligt tillstånd, alltså tillståndet av att känna motsattsen till lycka.
Sedan finns det ett sista sätt som ordet används på, och det är till att
rättfärdiga ett oansvarigt beteende: "det var en olycka!"
"det var inte meningen att hoppa med lilla hamstern i sängen så att
den flög upp och slog i taket och bröt sin lilla nacke, det var en olycka!".
Nu är det dock det mentala tillståndet av att vara "olycklig"
som jag vill slänga fram på observationsbordet under förstoringsglaset.
Officiella forskningsrön vad det gäller människans mentala tillstånd
är inte svåra att räkna på en hand, nej till och med Musse Piggs fyrfigrade
hand skulle klara av det utan problem. I ärlighetens namn skulle det nog
räcka med att ha ena långfingret uppsträckt, ty den enda officiella sanning
vi nått är att människan besitter ett psyke, mycket mer får vi inte lära oss.
Däremot får vi lära oss en massa om resten av kroppen, så som pitten,
fittan och hjärnan.

Nå ja, inte kan jag lära er speciellt mycket, jag kan ju bara kontemplera.
Men i dag kände jag mig för första gången på riktigt länge en aning nere.
Jag har dock aldrig upplevt det där som folk väljer att kalla depression.
Varför? Ja du, mitt enda svar är för att jag ALDRIG någonsin lägger ansvaret
för mitt liv någon annanstans än hos mig själv. Jag är ansvarig för
vilket tillstånd jag än upplever.
Psykiatriker världen över påstår att olycka är en kemisk obalans i vår hjärnor
och att det alltså kan botas med piller och liknande.
Det får mig att undra lite grann. Om man tar en person som verkkligen inte borde
vara lycklig, låt säga att hans far slog honom och hans mor och en dag slog
han ihjäl morsan. Då slog grabben ihjäl sin farsa, sedan blev han gangster
och började råna, slåss och slutligen mörda. Risken att han börjar ta droger
är nu mycket stor, detta för att döva sitt samvete och tränga undan sina bekymmer.
Men menar dessa "läkare" då att om man tar en person som fötts med rätt kemiska balans
i sin lilla hjärna aldrig skulle kunna bli olycklig?
Nej så kan det inte vara, så min fråga är då, när är det en kemisk obalans
och när är det vårt samvete som får oss olyckliga?

I vårt samhälle är vi bra på att klandra folk. Som musikern "Lazyboy"
påvisar i en låt i vilken han nämner något om att han inte vill ge pengar till
en luffare eftersom att luffaren bara kommer köpa krök för det men samma sekund
inser han att krök är ju vad han själv använder större delen av sina pengar på.
Så vi klandrar folk som ligger på gatan och skickar i sig amfetamin för att döva sitt inre
men vi kladrar inte den som från en läkare får ett utskrivet recept på prozac
och som äter dessa ampuller av precis samma anledning som "tjack-pundaren",
för att helt enkelt få glömma, förtränga, slippa tänka, helt enkelt slippa må dåligt.
Vad det gäller att skicka i sig amfetamin, heroin, crack, heroin etc. så är folket ganska överens om att det inte är en lösning, men varför tror
vi då att utskrivna piller, som faktiskt är droger det med, skulle vara en lösning? Och på precis samma sätt som vi slänger i oss smärtstillande vid misnta tecken på huvudvärk.
Vi missar helt och hållet källan till vår huvudvärk, kanske var det bara salt eller vätskebrist?
Huvudvärkstablett-reklemerna på TV avlöser varandra. Dem visar någon scen
i vilken någon slår sig, i vilken något får ett dåligt besked, i vilken någon är med om något jobbigt
och det första dem gör är att slänga i sig smärtstillande, vilka jävla veklingar!
Vi glömmer av att känsel är till för att lära oss, lära oss att inte begå samma misstag om och om igen.
Men nej, vi kan inte konfrontera den där Herr Smärta utan sticket huvudet i sanden
och yrar omkring där ett tag, för att nästa dag begå samma misstag.
Till slut kommer vi ju för fan slänga i oss ett par prozac när partnern dumpar oss
eller när vi misster en närastående. Till slut kanske vi till och med knparar piller dagarna i ända
för att helt enkelt helt och hållet slippa allt vad känslor heter, för slipper man dem
så kan man ju aldrig bli deppig. Nej fy fan, är du olycklig?
Ja men ta då för helvete lite jävla ansvar för ditt liv, tittar över det,
titta noga så kan du hoppa upp och sätta dig på att
du kommer kunna hitta faktiska anledningar till din olycka.
Anledningar som inga jävla piller i världen kan ändra på.
Kanske är din mor dödligt sjuk, kanske har du stulit pengar från din far.
Kanske har du skjutit upp på dina planer att ta tag i ditt liv och börja studera.
kanske lever du ditt liv enbart för dagen och lever hårt med fester, alkholk och sex.
Fråga dig själv "ser JAG hopp för MIN framtid?" och svara bra jävla ärligt!
Själv insåg jag i dag att jag inte ser med samma hopp på framtiden som jag gjorde för en vecka sedan.
Och jag VET att det beror på att jag har varit slapp i kontrollen över mitt eget liv.

ETIK, MORAL & INTEGRITET, det är grundstenarna till ett lyckligt liv.
Dessvärre är det inte många som inser vad dem betyder.
Men jag kan här berätta om den sista för er; INTEGRITET!
Integritet är att vara ärlig mot sig själv och följa den väg som
man själv är övertygad om är den rätta, att följa sitt hjärta.
Att göra det man vet är rätt och att avhålla sig från det man vet är fel.
Genom att ha god och stark integritet får man självförtroende och självrespekt
och genom det så kommer nadra att respektera en.
HAHAHAHHAHAHAHAHAH, era olyckliga kuksugare!