Tjena vänner och fiender!
Spårvagnsresor och dösnack:
Idag är en sådan där dag då jag inte gjort mycket annat än bara
suttit hemma framför datorn och surfat. Eller, jag var en vända i stan förut också.
Men skit du i vad jag gjorde. Hur som helst,
sega jävla spårvagnsresor blir det när man skall åka, har ju fan
inte fått tummen ur och tagit mig mitt körkort än ... fitta också.
En sak jag verkligen hatar med att åka spårvagn är att
jag stöter nästan alltid på någon som jag bara känner ytligt,
och ja ni vet hur det är, man kör igenom det vanliga
sociala skitsnacket, men när det tar slut kommer bara den
pinsamma tystnaden och när man inte är på humör
för att lära känna någon jävla nöt som man kunde lärt
känna på festen man träffades på, eller som man träffat
flera gånger men aldrig lärt känna bättre, ja då önskar
man ibland att den personen bara gick upp i rök,
mitt framför ögonen på en. Men nej, nu måste man istället
sitta och tjöta skit! Skit som, när man inte är på kommunikativt
humör, bara blir allmänt jävla skitsnack!
Sen ibland stöter man ju även på folk som man helt enkelt
inte trivs att prata med, antingen för att dem är så jävla fitt-fula,
tråkiga, pantade eller bara allmänt jävla störande
att man inte ens orkar spendera en annars jävligt tråkig
spårvagnsresa på IQ-befriat dösnack med vederbörande.
Sådan var min spårvagnsresa i dag.
Jag hoppade på vid Järntorget, sätter mig,
stirrar rätt ut igenom fönstret, fast i ärlighetens namn
skall jag avslöja att när det ser ut som om att jag stirrar ut
igenom fönstret så tittar jag egentligen på, nej inte på folks
spegelbilder utan enbart på min egen.
Jag kan sitta en hel spårvagnsresa eller bussresa för den delen,
ärligt talat vilken resa som helst då fönstret blir till en spegel,
och bara stirra på min egen spegelbild, och jag trivs med det.
Hur som helst, där satt jag och beskådade mig själv
och upptäcker att jag ser en spegelbild jag känner igen ...
tar en närmare titt, och ja visst var det den där pantade
jävla bruden (tänker inte vara man nog att nämna vem).
Där sitter hon och läser någon jävla bok.
Jag stör mig på folk som läser böcker på spårvagnen,
känns liksom bara som att det försöker framstå som akademiker
och smartare än snittet. Visst får man läsa böcker, men ärligt talat
skall inte en bok läsas i lugn och ro, inte fem minuter här, tio minuter där,
för ja tio till tjugo minuter är väl tiden man i snitt sitter på en spårvagn åt gången?
Och då får man ändå räkna in förlorad lästid då man skall stämpla, plocka upp boken,
dra i snöret när man skall gå av, göra sig klar för att gå av, och ja sedan gå av.
Så effektiv lästid är ju fan inte mer än femton minuter. FEMTON MINUTER
i en bok är INGENTING, räkna då också in att man inte kan koncentrera sig
lika bra när man sitter på en spårvagn, så hälften av det man läser kommer kankske inte ens in.
Nej jag tror att "läsa-bok-på-spårvagns-folk" ofta är dem som försöker verka smartare,
bättre, mer välutbildade eller så är det bara fjortisar som vill framstå som vuxna.
Själv är jag hellre en 21-åring som framstår som fjortis då jag roffar åt mig en metro från något säte och
sedan hastigt bläddrar igenom den i hopp om att jag faktiskt skall bry mig om mellanöstern,
den allt ökande organiserade brottsligheten eller någon annan skit som egentligen inte rör mig.
Nej jag hamnar i slutet på tidningen och seriestripparna stjäl då all min uppmärksamhet.
jag hoppas på att få mig ett gott skratt men just som jag börjar läsa stannar spårvagnen till, jag tittar ut
och upptäcker till min bittra förvåning att jag redan är framme i Käringberget och det betyder
att det är dags för mig att stiga av. Fitta också! I fortsättningen skall jag inte ens försöka bry mig utan
läsa tidningen baklänges istället, för allt det roliga ligger ju faktiskt i slutet. Så plus och minus att det nästan borde bli laddning bland mittbladen. Men visst det har väl sin mening. Först får man en spark i ansiktet
av den chockerande förstasidan som praktiskt taget skriker "vi kommer all att dö, ingen kan undkomma!"
Sedan börjar man, genom att öppna tidningen, sin resa från minus till plus på en gradient som kan få en alptopp att framstå som en sandad motionsslinga en vacker vårdag. För just som dem rivit oss i bitar, nästan sugit allt vårt hopp om morgondagen ur oss och låtit trycksvartan smeta av sig på våra fingrar så bjuder dem oss först på ett skämt som bara får fransosen i ICA-reklamen att hänga ett frågetecken över oss. Sedan bjuds vi på ett som vi fattar men som bara gör oss besvikna. Sist men inte minst får vi ett sista som vi faktiskt kan relatera till så vi ger ifrån oss ett litet form av skratt, ni vet ett sådant där som man gör genom att säga "hmm" samtidigt som man blåser ut lite luft. Och det värsta av allt är att det här bjuds vi bara på när vi har tur och faktiskt hinner komma så här långt i tidningen. Men hur som helst så är det jävligt mycket roligare att vara en smått skrattande fjortis än någon som försöker förstå sig på Hemmingway på en spårvagn som skakar så mycket att det kan få vem som helst att oroa sig över om dem kanske faktiskt har blivit dyslektiker.
Tillbaka till den pantade bruden ... så hon sitter där och läser den där jävla boken,
inte nog med att hon läser en bok, hon läser en bok med filmomslag.
Jag vet inte varför jag vill påpeka det, men jag tror helt enkelt att det är
en sådan där bok som skrivits efter filmen och att bruden i fråga är så jävla
pantad att enda sättet på vilket hon kan förstå en bok är genom att först
ha sett den som film, så länge det är en enkel komedi, helst av allt romantisk-komedi.
Ja där sitter hon och ser ful ut, själv drar jag en suck över att jag upptäckte brudens spegelbild
och inte henne, jag drar liksom en suck av lättnad
över att jag slapp konfrontera henne, att jag slapp säga hej
och att jag helt enkelt slapp tjöta med freaket!
Det här vill jag inte avslöja men okej, nästa gång du ser mig på spårvagnen
och du tror att jag inte har sett dig, tänk en gång till, det kan vara
så att jag sett dig men att det helt enkelt inte ger mig ett piss
att snacka med dig. Så ja, vet du med dig att du är helt dum i huvudet
eller liknande så är jag glad om du väljer att ta det som en ren spark
i ansiktet att jag sitter och skådar min egen spegelbild
och fullständigt låtsas som om att du inte finns.
För ja i min perfekta värld finns du faktiskt inte
och enda anledningen till att jag annars pratar med dig är
att du förmodligen har, kommer, ha, eller har haft något som jag vill ha.
Det kan vara vad som helst så som tuttar, fitta, fester, snygg tjej-kompis, cigg, bärs
eller så tyckte jag bara att det vara jävligt kul att roa mig själv och andra på din bekostnad.
Tjah-påh-ehr!
No comments:
Post a Comment