En fylleentreprenör, förra fredagen och bögighet: ett farligt gränsspel.

Här sitter jag i kontoret, krasslig och känner en viss antydan till feber.
Illa som satan, det enda positiva det för med sig är att jag slipper jobba
imorgon, men å andra sidan så förlorar jag ju pengar också.
Idag fick jag dock mina nya visitkort, kanske skall ta och fota dem
och lägga upp dem här. Skrev även en offert i dag. Äntligen är firman
igång igen. Efter några små felsteg och en faktura som betalade
5-6 flaskor rosévin, typ 9 flaskor Moet, varav tre magnum, en flaska
Dom Perignon, något rör, en jävla massa drinkar och säkert hundra öl,
istället för arbetsgivaravgifter, skatter etc. ja det slutade helt enkelt
bäcksvart. Men tro inte att det var planerat eller att jag smitit från skatt.
Nope, varenda en krona betalas som det skall. Nå ja, nu var det inte
det jag skulle skriva om. Och inte heller skulle jag skriva om när jag
kallade en av mina anställda för "jävla fnask" och självbetitlade mig
som "CE Fuckin O". Fylleentreprenören Rickard Nilsson är ett avslutat
kapitel, det skall ni har klart för er. Nå ja, vad jag egentligen hade tänkt
skriva om var förra fredagen, passande nu när det officiellt är fredag igen.
Jag var, som jag tidigare skrivit, på Park Lane. Det var "Queer",
det var alltså homokväll. Det betyder inte att det bara är korthåriga,
manliga faltor samt långhåriga kvinnliga bögar, nej då. Det betyder bara
att det är mycket av dem och fritt fram för dem. Det betyder också att
personer med överhängande, överdriven homofobi verkligen borde hålla
sig borta. Själv ser jag bögar som något exotiskt. Något
som man bara har sett på film.

Inne på "parkan" stötte jag på en hel del sköna polare,
alla lika förbryllade över bögigheten i natten.
Rätt som det var så skymtade jag en bekant, märk väl,
BEKANT, vet faktiskt inte ens vad killen heter.
Våra blickar möttes och han vinkade, vinkade över mig.
Jag morsade glatt, som jag för det mesta gör. Sedan kastade
jag ur mig frågan "Så är du här som bög eller hetero?"
varpå han svarade, både och. "Ahh coolt" slängde jag ur mig.
"Du då" frågade han. "Nej fan, jag är hetero" svarade jag.
Vi snackade lite och skildes åt. jag gick på "gay-hunt" med
min mobilkamera. Försökte liksom filma eller ta kort på
två bögar som hånglade, men man såg fan inget på korten.
Tråkigt.

Kvällen fortlöpte och jag hakade mer och mer på bögtrenden.
Köpte till och med ett glas rött istället för den sedvanliga bärsen.
Tiden flög likt bögiga änglar från Ibiza förbi och det var plötsligt
stängning. Jag dansade ut, lagom berusad, sänkte det sista ur mitt
glas, fastän jag vet att jag inte kan halsa rödvin, vilket snart gjorde
sig ihågkommet. Salivbildningarna i munnen påminde mig väl.
jag visste vad som var på gång. jag skyndade mig ut. Gick med
raska steg bort bakom hörnet och sedan ... "splash" så lämnade
rödvinet magen. Oj då. Sedan gick jag tillbaka till utgången.
Hängde där och snacka med folk, och då, där var han igen,
mina bi-bekanta bifigur i detta lustspel. Återigen vinkade han
bort mig. Likt snubben i Matrix, jag kunde inte låta bli, där satt
ju trots allt några tjejer också. jag gick bort, snodde hans cowboyhatt
med glitter och paljetter på. men det var visst inte hans, utan hans
bögkompis. Plötsligt gick dem bårde till flörtattack mot mig.
Hattägaren sade att jag kunde få låna hatten om jag gav honom en
puss på munnen. Jag berättade hastigt om att jag har hånglat med
en jävla massa grabbar, men undviker gärna att hånga med
riktiga bögar. Men dem ville hångla. Men nej, inte jag. och tur nog
så lyckades jag avvärja det hela. Dem såg lite besvikna ut.
Dem hade kanske hoppats på en galen trekant. Dem hade nog
gärna velat trycka kuken i ett lammkött som mig. Eller vid närmare
eftertanke så var dem båda feminima och hade nog med andra
ord velat att jag tryckte min påle i dem. Hmm.
jag tror jag skall lägga det skojsamma bögeriet helt på hyllan nu.
Det börjar bli farligt. Rätt som det är så har jag hamnat i träsket
och i "slutändan" står jag där som en tvättäkta homofil (som min farmor
så fint kallar det.) Nå ja. Man lär så länge man lever. Bögeri är farligt.
Det är ett gränsspel, ett livsfarligt sådant. men å andra sidan,
det vore ganska lustigt om jag blev bög och sedan gifte mig med den
där "läckra" drag-queenen, Rickard Engfors, så skulle han ta mitt
efternamt så skulle vi båda heta Rickard Nilsson. Så skulle vi kunna
adoptera negerpojkar som vi också döper till Rickard, tre stycken då.
Så är vi en familj om fem grabbar som alla heter Rickard Nilsson.